Någon dag efter att jag fött Kaj.
Kom ett brev från en av mina varmaste vänner.
En av de där som ligger så djupt inbäddat i ens hjärta att de alltid kommer att finnas där.
Var någon av oss än må vara i livet.
Inlindat i väldoftande prasselpapper – ett halsband från Paris.
För där bor hon ibland, min vän, och skriver berättelser som förlag sedan ger ut.
Hon är vacker inifrån och ut, som en porslinsdocka skulle jag säga om det inte gav en association av att hon är skör.
För det är hon inte. Stark och redig, bara i form av en viol.
Jag pratade med en av mina vänner på jobbet en gång, om gåvor somliga får av sin partner när de fött barn.
Jag hade själv gärna velat ta emot en sådan gåva, ett smycka att alltid bära runt halsen.
Som skulle få mig att tänka på mina barn, och på min partners uppskattning av att jag fött honom dessa barn.
(Javisst, jag får hans uppskattning på många andra sätt, genom varje dags handling, men ett smycka kan jag pilla på samtidigt som jag drömmer mig bort.)
Min vän på jobbet berättade att hon fått just en sådan gåva, ett halsband, fast från en av sina väninnor.
Va? sa jag, det är ju nästan ännu finare!
Och nu, utan att min vän visste om det, så ger hon mig den fina gåvan.
Kärleken av en tanke, och glittret att hänga kring halsen.
(Men har jag själv gett mina födande väninnor en sådan vacker gåva? Eh, nej.
För att jag inte vill pracka på dem något som de kanske inte tycker är vackert?
Jag tror det är så.)
6 kommentarer:
Så fint!
Och apropå smycken - jag är jättenyfiken på var du köpte det där mustascharmbandet som du visade här strax innan Kaj föddes. Jag har försökt hitta ett liknande fast utan framgång. Hoppas du vill dela med dig!
Ja så klart!
Förlåt, jag såg att några undrade jag har bara inte tagit mig för att bläddra dit bak och svara.
Det är från Asos!
min pappa gav min mamma en brosch för varje barn hon födde. och när jag gifter mig eller fár första barnet, dá ska jag fá det smycket hon fick av honom när jag föddes. det är en fin tradition som jag hoppas lite gran att min fina sambo vill ta vidare när vi fár barn en vacker dag..
Det var ju tårar i ögonen fint!
Åh så vackert! Jag älskar den ljusa lila och de slipade stenarna! Åh...önskar jag också fått något sånt..
fröken lila,
vilken fantastiskt fin tradition!
jag hoppas verkligen att den fortsätter i den nya gren av familjen du och din sambo i framtiden kommer att skapa.
johanna,
jamen det kan du tro!
lillgull,
det klirrar härligt i glaset, jag längtar till den afton då jag bär det för första gången.
jag inbillar mig att jag dricker kallt vitt vin och känner mig vackrast i världen.
Skicka en kommentar