2012/03/19

Om fogarna.

Om vi ska prata om fogarna en kort stund (eftersom jag hör att Kaj är på väg att vakna).


De är bättre!

Jag vågade inte hoppas på detta, men jag kan gå.
Jag kan promenera.
En dag gick jag till och med ända från Torstens förskola och hem.
Tidigare var det ju som ni säkert vet, en omöjlighet att ta mig ens till matbutiken (en sträcka som är säkert fem gånger så kort som till förskolan).

Skillnaden mellan den här gången och förra gången är, att förra gången gjorde framfogen precis lika ont ända fram till slutet.
Och fortsatte att göra det även efteråt.

Den här gången har de bakre fogarna varit de värsta på slutet.
Och den smärtan är lite mindre stickande när jag går, än vad den främre är.
Den smärtan påminner mer om vanlig ryggont, som jag är van att ha ända sedan jag var liten.

(Kaj somnade om. Jag hinner utveckla.)

Skillnaden med förra gången.
Inser jag nu, efter en andra förlossning som innebar mindre gräv och operationer.
Inga alls faktiskt.
Är ju att mkt av min smärta då berodde just på det.
På när de letade efter var allt blod kom ifrån, och från alla instrument som de var tvungen att ha i mig strax efter att barnet kommit ut, och operationen som de gjorde just genom den vägen.
Det är klart att det gjorde lite extra ont att gå då.

Visst gör det fortfarande ont.
Jag använder mig fortfarande av fogbältet, och har jag promenerat på dagen (exempelvis från Torstens förskola) då känner jag av det på kvällen.
Dvs måste gå med ministeg, starta långsamt, och dra mig upp med armarna.
Men ändå, ändå!
Jag kan rätta till en matta med stortån!



Bilden är från 2010.
Torsten var ett halvår och vi hade picknick med min kompis Tomas.
Han tog bilden.

6 kommentarer:

Tiger Baby, Johanna sa...

Vad sköta att det blir bättre!

Helakonkarongen sa...

Vilken vacker bild! Får mig att längta efter vårkappan, vitsippsbacke och sovande bebis i vagn.

Och det där med fogarna, man blir ju så tacksam för så lite. Efter 16 veckor kan jag gå 25 minuter i sträck en gång varje dag. Det är stort.

/Karin

La mômes Old fashioned sa...

Jättefin bild! Det låter positivt, hoppas det blir bättre och bättre snabbare än du kan ana.

Emma sa...

Jättefin bild och vad skönt att du inte har så ont längre.
Emma

Snövits äpple sa...

Alltså, vilken otroligt tjusig kvinna och mamma du är, jättefin! Hälsningar Sara

h som i hanna sa...

Jag är så dålig på att kommentera, men jag måste bara säga – en månad för sent – att jag älskar den här bilden. Det är precis som att se ett foto av min farmor som ung. Fast i färg. Min farmor var bara ung i svartvitt. På en del bilder är ni så otroligt lika. Det gör mig glad på något vis. Och den här bilden gör mig glad oavsett.