Om världen utanför.

Utanför fönstren när Kaj kom till oss.
Pågick världen precis som vanligt, sjukhus gör mig lite olustig samtidigt som de gör mig så väldigt trygg.




Hela den där världen som de är, ett samhälle av personal med olika kunskaper som kan hjälpa oss andra.
Och folk dör och folk föds och går man tre meter utanför entrén möter man någon som väntar på bussen till jobbet och inte har en tanke på alla stora livsöden som pågår.

Världen var ändå så extra magisk utanför just den dagen.
Det var den sortens vinterdag som jag älskar, som jag ofta får sakna när jag inte längre bor i Norrbotten.
Rosa morgon och sedan alldeles ljusblå dag med sol så stark att man måste kisa.

I dag skulle min mormor ha fyllt år om hon inte dog ifrån mig.
Oss.
Om två dagar har Kaj varit här i en månad (vi har slarvat bort anmälningspapperna om namn till Skatteverket!).