2009/10/20
Om nästa modereportage (det är inte stylat av Elin Kling).
Vissa grejer jag plockat till nästa modereportage.
Skriker Elin Kling så man nästan blir döv.
Tror jag måste köpa armbanden jag tyckte några var riktigt snygga.
Och faktiskt.
Skorna.
Jag gillar dem.
Jag måste fått ett slag mot huvudet?
Eller är det en modeskribents version av förlossningsdepression?
Kanske har det bara att göra med.
Att jag är lite less på mig själv på min stil på min mesighet att jag gärna.
Ibland.
Känner mig lite tuff också och 80-talet.
Har jag ju alltid gillat (inte frasträningsoverallerna och sprayluggarna, men det andra).
Skor, Scorett 999 kr
armband, Gina Tricot 199 kr.
Etiketter:
Accessoarer,
Modereportage,
skor
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Kling å klang... själv är jag inte alls så pigg på 80-talet, säkert för att jag gick i högstadiet och gymnasiet då och hade på mig:
- Svarta Madonna-armband i gummi, en decimeter trave på varje arm
- Cerist nitbälte
- Hängslen och resårskärp samtidigt.
- Cerisa skidbyxor med resårband under foten, fast jag hade resårbandet utanpå mina svarta pumps med stålklackar som både lät och var hala.
- Ceris collegetröja med Musse Pigg på
- Blekta slingor som min syrra gjorde på mig med hårblekmedel från Jane Helen. Tuperad lugg och massor med hårspray. Mitt hår såg ut som en peruk.
- Salomon ryggsäck som jag skrev Iron Maiden på med silverpenna.
- Stickade mohairtröjor med extra axelvaddar.
Sen blev jag Goth och de kläderna och den frisyren jag hade då skulle funka även idag. Det är en stil som det inte hänt ett jota med på 25 år.
Fast jag håller med om att de skräddade YSL kläderna från skiftet 70-80 tal är snygga, som i Bondfilmerna med Roger More.
/annika
annika,
kanske jag är svag för det årtiondet för att jag själv var strax under åldern för att få klä mig coolt och vara halvvuxen.
och kanske såg min storasyster ta del av det.
kanske har jag kvar kärleken till 80-talet för att jag känner att jag inte fullt ut fick leva ut trenderna?
Jag tror att det är prick på. Det årtionde då jag var en osäker och ängslig tonåring vill jag inte gärna återuppliva med klädernas hjälp. De stora permanentade håren, de breda bältena i midjan på over sized skjortor, skipants, billiga plastiga armband i mängd, skrikiga färger, pastellig joggingoverall i skolan... You name it och jag tar inte på mig det igen.
Däremot det sen 80-talet, tiden då jag blev vuxen: de korta raka kjolarna till skjorta och gubbskor t ex. Det tar jag gärna på mig idag.
så är det säkert, den där tiden som tonåring, innan man hittar sig själv är inget i alla fall jag vill ha tillbaka, inte ens kläderna och frisyrerna.
Fast däremot tycker jag sent 70-tal är sanslöst snyggt. Antagligen för att jag tyckte att min mamma var så fin, blanka slinkiga klänningar, med lite vidd i kjolen som slutade under knät. Högklackade skor med raka, tjockare klackar och vristrem. Trenchcoat med skärp och sidenscarf till. Det där lite ouppnåerliga minnena från barndomen hägrar och inspirerar och väcker lite kläd- och stil habegär.
/annika
både sent 80-tal och sent 70-tal är snyggt.
den rätta delen av de två åtminstone.
höga raka klackar, jag har ett par i brun mocka som skulle se underbara ut till den snygga burberry-trenchen jag såg på myrorna i går.
ljusbeige.
passade mig men inte min plånbok.
jag tycker att man kan se liknande drag av tjusigheten i sluten av båda årtiondena.
nåt med frisyrerna.
och sminket kanske.
Skicka en kommentar