I dag åker vi hem klockan 17 går bussen.
Den tar oss till Jörn där får vi sedan vänta en timme.
Om vi har tur för ganska ofta när den timmen snart är över och man tänker hurra nu får jag sitta på varma mysiga tåget snart.
Då kommer ett meddelande på tavlan upp att tåget är försenat.
En två eller tre timmar beroende på hur otur man har.
Sen åker vi tåg hela natten och kommer hem just innan morgonen.
Det blir tråkigt jag vill stanna längre.
Aldrig känner jag att jag har varit hemma länge nog.
Alltid har jag separationsångest och gråtklump i halsen sista dagen.
Övre bilden min familj.
Minus min lillebror han var inte född än.
Plus en kusin hon står där långt i bakgrunden och surar.
Över att hon inte får vara med på familjebilden.
Tror jag.
3 kommentarer:
Mmmm, trist... Man får aldrig nog. Och ditt föräldrahem verkar jättemysigt. Jag ser var du fått din känsla för färg och form ;) Hoppas det kommer kännas bättre när du väl är hemma i Gävle igen.
Kram!
Vad fin du är! :)
ingrid,
man får ju inte det.
och det är väl tur.
jo du, nog har jag fått färgen och formen från hemmet.
det känns alltid bra att komma hem, men det är väldigt stor saknad i min mage just nu.
lisa,
tack snälla du.
Skicka en kommentar