Om pioner och baklänges.

I dag fyllde jag på buketten av pioner.
Några ur förra helgens bukett gav jag bort till dopbarnet.
För pioner har en så vacker form.
En stadigare och lite vassare variant av ranunkel.

Jag åkte framlänges hem i dag.
Trodde hela tiden att jag satt mig på fel tåg.
Och ställde mig åt fel håll när jag skulle av.
Blev riktig snurrig insåg att jag är en baklängesåkare.
Bak-mycket.
Jag gillar att bli pussad i nacken när min kära står bakom mig.
Eller att han kramar mig bakifrån.
Jag gillar bara någon står strax bakom mig blir liksom avslappnad nästan på ett snurrigt vis.
Och samma tydligen när jag åker tåg.

Att se allt vi lämnar känns bättre än att se allt som är på väg mot oss.
Jag undrar vad det beror på.
För nåt måste det ju bero på.

Om två morföräldrar.

Dopet i söndags.
Bjöd på fina folkdräkter morföräldrarna till det döpta barnet.
Stod för saken och en massa goda kakor.

De är fina.
Alltså morföräldrarna (kakorna med för den delen och väldigt goda).
Torsten fick en vit duva av dem när han föddes.
Den ligger i hans spjälsäng och skyddar.
Skiter inte alls på samma sätt som äckelduvorna som sitter på vår balkong gör.
Den är bara fin.
Som morföräldrarna på bilden alltså är.

Om det blå och den rosa och himla dåliga bilder.

Två krassliga morgonbilder.
Men blått och rosa är så fint ihop och halsbandet från H&M.
Det vände jag på.
Känns mkt finare så.

Nu jobbar jag en sista dag sedan är jag ledig.
En hel vecka.
Eller inte helt ledig jag har lite skola att närvara på men om en vecka är det examen.
Och sen jobbar jag två veckor till på Allt om resor.
Innan föräldraledigheten som sträcker sig ända fram till 1 september.

Jag är euforisk.
I morgon kommer min syster och hennes mellanbarn.
Det ska bli så mysigt jag ser fram emot att studera.
Torstens möte han har bara träffat dem en gång tidigare då var han bara veckor gammal.


Klänning, Myrorna Götgatan
halsband, H&M Fashion against aids.

Om snäckhalsbandet och inspirationsdagen.

I dag var en annorlunda dag.
En bra dag.
Först gick jag till Mödravårdscentralen och tog cellprov (inte så kul kanske men mkt bra att ha gjort).
Sedan promenerade jag hem till Torsten och min käraste de var i en lekpark.
Torsten ba "öh va mamma här och nu jag fattar inget men hurra" fast med ögonen.

Efter mellanmål och ny blöja för Torsten åkte vi in till Söder.
Promenerade mot Zinken och gick på modefotografering fick träffa en fin väns fina syster.
Torsten älskade henne på en gång.
Han var modell åt deras fina kläder.

Utanför korkiosken (min inte så goda och nyttiga lunch) mötte jag en gammal vän.
Har inte sett honom sedan jag flyttade från Umeå.
Cirka.
Sen mötte jag upp redaktionen.
Vi skulle ha inspirationsdag och gick på Fotografiska och såg vackra fotografier.
Och sen drack vi några öl i solen och lät inspirationen flöda.

Efteråt mötte jag upp med en vän spontanmöten är bästa mötena vi pratade gamla minnen.
Jobbiga insikter och framtidsplaner och mitt barn.
Och barnets fina pappa.

Sen åkte jag hem, sprang på en vän sa hej och hann hem till Torsten innan han somnat.
Fin dag.
Min käraste står och diskar han ska få en puss sen ska jag lägga mig.
Och så har jag ett nytt favorithalsband det är av snäckor.
Men ibland tänker jag att det är hajtänder.

Om en grön jacka och en livlig pojke.

Torsten sitter aldrig still.
Knappt ens när han sover då snurrar han på sig och sätter sig upp i sömnen tippar omkull för att han ju sover.
Och ska av någon anledning alltid ligga på tvären.

Armarna blir trötta av att hålla i ett barn som alltid rör sig.
Jag håller honom på vänster arm och sminkar mig med den andra.
Håller honom på vänster arm och gör frukost med den andra.
Nu låter det ju som att hans pappa aldrig är där men han är där jämt.
När jag har bråttom distraherar han Torsten men det är ju det.
Att jag vill ha Torsten nära.
Den timme på morgonen innan vi skiljs åt vill jag helst inte släppa honom för en sekund.
Men armarna orkar inte.
Särskilt inte den livliga pojken som pekar och lutar med kroppen åt det håll han vill att vi ska gå.
Ska ta allt jag håller i (i dag pudret samt rouget, det senare lämnade mer spår än det tidigare).

Jag säger som jag alltid säger.
Man kan bli trött väldigt fysiskt av att ha barn.
Men psykist ledsnar jag aldrig det är det finaste som finns.


Ja vi syns ju knappt men jag har en grönblåturkos kofta med guldknappar (som inte syns öht).
Den är från Kupan och min klänning är från Indiska.
Torsten har lite från Myrorna, ärvda saker, och sommarskor plus body från H&M.
Visst är vi fina.

Om den typiska Joanna.

Jag lyckas aldrig utnyttja mina kuponger jag får hemskickat.
Från olika butiker rabatt ska jag få för att jag snällt.
Handlat för tusentals kronor hos dem.

Nu senast.
Försök 1.
Rabattkupong på barnkläder, handlar man för minst 300 får man rabatt 50 kr.
Jag handlade för.
277.
Men vill du springa och hämta ett plagg nej det orkar jag inte jag vill inte stå i den här långa kön igen.
För att köpa något jag inte sett att jag vill ha.
Bara för att få 50 kr rabatt.

Försök 2.
Ovanstående rabattkupong satt i en remsa av tre.
Två översta gick ut 24 maj.
Då slutade jag läsa och antog att nedre också gjorde det vi skyndade oss till butiken i går.
För att köpa sommarkläder åt min karl.
Fint blev det vi handlade för 1044 kr.
Rabatten skulle ha blivit.
150 eller om det var 200 om det inte var.
FÖR ATT KUPONGEN GÄLLER FÖRST FRÅN I DAG.

Jag orkade inte hänga undan allt för att återvända i dag.
Men irriterad blir jag av att jag aldrig ska lyckas.
För nu kom jag ju åtminstone ihåg dem i vanliga fall ligger kupongerna kvar hemma.
Eller i kuverten tills de blir gamla.

Om Torsten som äter allt.

På mina kläder finns ofta.

Blöta fläckar, intorkad majskrok, alltid någon form av barnmat och väldigt ofta.

Torkade fläckar av bröstmjölksersättning eller nu snarare välling han äter inte bme längre.

Och jag tycker att det är så himla mysigt.

När jag kommer hem från jobbet smakar han gärna på min scarf.

och senast jag hade röda läppar.

Spärrade han upp ögonen gjorde koncentreradminen med munnen och bara skulle ha dem.

Försökte med pincettgreppet och hela handen.

Jag är fläckig och skitig och jag bara myser.

Spår av Torsten på mig är det bästa jag vet.

Att hans leksaker ligger utspridda över hela vardagsrummet gör inte heller något.

Eller att alla små dukar aldrig får ligga där de ska.

All röra.

Den visar på barn och på liv och jag bara njuter av det.

Om FAA.

Så smarta vissa är.
Som passar på att sälja grejer som inte passat dem.
Från den där H&M-kampanjen.
Eftersom allt blev slutsålt så snabbt och många verkar vilja ha.

Själv hade jag aldrig kommit på tanken.
Bara snällt skickat tillbaka eller återlämnat i butik.

Men så dryga somliga är.
Som faktiskt köpt flera av varje sort för att helt uppenbart.
Försöka göra sig en hacka på Tradera surt av mig att tycka kan man tänka.
Alla får väl göra sig affärer.
Men jag minns en gång då Tradera var som en liten undangömd fyndloppis.
Med folks gamla saker de ville bli av med.

Och även tycker jag.
Att det är väldigt hetsigt och jobbigt.
Att tänka för mkt pengar.

Om helgens fångst.

En ring.



Och två broscher.

Om dagens dag.

Vi åkte till Bagarmossen på dop.
Och åt kakor och tårta och träffade trevliga människor.

Sen skulle vi ta en promenad men passerade några vänner.
Och gick istället in där och drack kaffe och tittade på semesterbilder.

Det regnade som tusan och det var en fin dag nu borde jag gå och lägga mig.

Om en av mina finaste dagar.

Med mina två finaste.

Långsam promenad iskaffe skugga glad Torsten som först sover länge och sen.
Busar på filten i Tanto och dansar till trummorna.
Och ropar på varenda hund inom 200 meters radie.

Bus.
Han var beredd på det redan utanför huset när vi gick i förmiddags.
Med nya skor och sommarshorts och Don Johnsson-skjortan.
Fladdrandes i vinden.

Livet förändras man ändras själv för några år sedan skulle en perfekt lördag för mig.
Innebära fest och dans och sena nätter en morgon i en säng som inte var min.
Och oändliga samtal till vänner om verkligen allt och inget.

Nu är min bästa lördag.
På en filt mitt på dagen med min familj.
Mitt barn som busar och är så nöjd med tillvaron det fyller mitt hjärta.

Då när man är i festlivet.
Tror man väl aldrig att man ska vilja ha det andra.
Med en maskin tvätt hängandes på tork redan innan nio på söndag morgon.
Hellre vara med sitt barn än gå på fest, tacka ja max en gång per månad.
Men man vill det.
Man ändras.
Man blir äldre.

Och med man menar jag väl egentligen bara jag.
Men jag tror att det sker för ganska många.

Om den gassande solen.

På balkongen halvsju i morse.
Var det för varmt att sitta tur att det gick snabbt att äta min fil.

Den här veckan har jag lagt mig kring nio.
21.00.
Plus minus, men alltid inom en timme.
Torsten vaknar naturligtvis minst en gång per natt.
Vrider och vänder, sätter sig upp i sömnen.
Men jag tycker ändå att jag borde vara piggare än vad jag är.
Inte somna på tunnelbanan och trots den oerhört obekväma ställningen.
Där nacken nästan bryts av mot väggen.
Falla i sådan djup sömn att jag börjar drömma.


Klänning, H&M den där AIDS-kampannjen
halsband, också H&M jag har tydligen gift mig med den klädkedjan.

Om värmen och kärleken och nya barn.

Hej.

Det är skitvarmt.

Klockan är bara morgon än och jag svettas redan.

En väns bäbis kom ut i går.

Likt en raket och nu undrar jag.

Hur ska man kunna koncentrera sig på arbete när man bara vill snusa nybäbis?

Och krama nyföräldrar?

OCH LÄGGA SIG I SKUGGAN MED INGA KLÄDER ALLS.

Om lördagens flanerande.

I lördags åkte mamma hem.

På kvällen med nattåget det hade tydligen varit dödens varmt i vagnarna.

På dagen gjorde vi inget annat än att promenera.

Mellan platserna vi åt på.

Kyrkogårdar var populärast stilla och vackra på Katarina såg vi ett bröllopsfölje.

Hörde musiken inifrån kyrkan min lillebror bedömde.

Av de domedagsbådande koloreringarna organisten klämde in överallt.

Att han kände honom att det var en av hans mer karaktäristiska drag.

Sen skiljdes vi åt och min lilla familj åkte hem och åt pizza.

Allt kändes tomt och trist som vanligt väntar jag bara på helgen.

Inte för att det är roligare då utan för att jag får vila haha, småbarnsförälder? Vila?

Nej, men det blir iaf lite lättare i kroppen på helgerna.

Om två helger kommer min syster och mitt mellansyskonbarn.

Till helgen kommer min fina Linnéa och hennes trevliga karl.

Om hjortronsylt.

Jag är så trött.

Först i dag noterar jag.

Att jag skrivit hallon i inlägget nedan.

När det jag egentligen menar är hjortron HJORTRON FÖR TUSAN.

Det händer jämt jag tänker ett ord jag tror att jag skrivit det också.

Men sen visar det sig vara något helt annat när jag tittar efter några dagar senare.

Om drömmar och framtid och helgen.

För kort.
Alltid för kort.
Helgerna hur långa de än må vara så är de alltid för korta.

Min mammas besök hur långa de än må vara är alltid alltid.
Alltid.
För korta.

En humla höll på att flyga upp.
Under min klänning när jag skulle föreviga.
De fina ärmarna och den vackra färgen.

Torstens smågnäll förklaras av att ytterligare en tand letat sig fram.
Och jag drömmer om allt från eget hus till plättar med hallonsylt på.


Klänning Beyond Retro,
broscher H&M Sonia Rykiel, en från antikbutik i Gamla stan, och en från Noa Noa.

Om blommorna och färgerna.

Vi skulle åka till Nordiska och se på kläderna.
Men det visade sig vara varmare ute än vi trodde och i kön till båten över.
Kikade solen fram så vi svängde höger istället för vänster och gick till Rosendals istället.

Underbart beslut.

Jag fick en blombukett av mamma låna kniv plocka själv-varianten.
Och slösade alla batterier i kameran för att lyckas fånga en liten fågelrackare på bild.

Om klänningen och hakan.

Torsten gillar min haka.
Att trycka tandköttet mot mitt hårda.
Han har tre tänder och en fjärde gör sig ständigt påmind.
De övre framtänderna anas bakom tandköttet.

Klänningen är stor får mig att se ännu större ut.
Men den har så fina färger i dag ska jag se om jag kommer mig till Beyond Retro.
Vid Zinkensdamm så att jag kan få tillbaka mina pengar de tog för mkt betalt en gång.
"Det är nästan lättast om du kommer tillbaka med ett kontoutdrag."
Sa hon hela tiden.
"Så att vi ser att det är den summan som dragits."

Och det förstår jag ju att de kan vilja ha.
För sin kassaredovisning.
Men jag vill inte att hon ska säga om och om igen att det är "enklast så" eftersom det inte alls är enklast så.
För mig.


Klänning H&M
jacka second hand
scarf Noa Noa
Torsten har en söt dreggellapp från Åhléns.
Och just det: MIN MAMMA ÄR HÄR HURRA!

Om barn och internet.

Den här bilden hade jag tänkt använda till att illustrera Torstens nyfunna kärlek:
Den vita stereon i sovrummet.

Men istället ska jag säga detta:
KP är en bra tidning.
KPwebben erbjuder nätets säkraste community för barn.
Till och med har de vunnit pris för det.
Kanske är de den enda siten som ringer hem till barn.
Om barnen går över gränsen på webben.
Och kanske är de den enda siten som stänger sin chat över natten.

Man kan vara medlem där som vuxen.
Registrerar man sig och är över 18 år ber KP en att kontakta dem.
Personligen.
För att KP ska kunna kolla vem det är och varför de vill vara där.
Jag är medlem jag hjälpte till från starten när de behövde vuxna som kunde kolla läget.
För vi måste ju kolla läget.
Somliga kanske tycker det är att spionera på sina barn, men barn vet inte allt vi måste lära dem.
Det vi hunnit lära oss med våra års försprång på livet.
Vi lär dem ju om allt annat.
Kollar så att de inte stoppar sten i munnen eller klättrar farligt högt upp på en stege.
Så att vi hinner ropa nej.

I morse bjöds vi på frukost och föreläsning av Ola Lindholm, chefredaktör på KP.
Jörgen Lindeberg och Björn Sällström var också där.
Deras jobb är att i Kriminalpolisens namn leta och sätta stopp för barnpornografi.
Samt männen som lockar barn att visa upp sig via webbkameror.
Och dylikt.

Först och främst; Att de orkar, tack och LOV att de orkar.
Och sedan: KPwebben borde få bidrag från alla föräldrar.
Jag hade gärna satt in en slant i månaden för att deras arbete kan fortsätta.
På den höga säkerhetsnivån de håller.

För det måste ju kosta.
Vill man ha kvalité och säkerhet måste någon jobba för det.
Och arbete kostar.
Alla barn som har föräldrar som känner att ytterligare en utgift i månaden.
Är för mkt.
Jag förstår.
Det hjälper inte hur billigt det än är att vara med i KPwebben.
För somliga är det för mkt, den sista droppen kan man säga.
Och avstår.

Men kan man göra det kanske?
Skänka pengar till KP jag ska genast ta och fråga någon av dem.

Om Beckmans examensutställning.

Jag ser bilder från Beckmans Designhögskolas examensarbete.
Visst ser det fint ut varför bjuder de inte in mig?
Jag hade ju tyckt att det vore mkt trevligt.

Om den röda och den gröna.

Den gröna väskan känns väldigt fin.
Marc Jacobs-fin tänker jag.

Den röda jackan är väldigt röd.
Sagolikt röd känner jag.

Veckan som varit har varit full.
Full av mat och trevliga kvällar, sömnlösa nätter och arbete in på småtimmarna.
I helgen ett 60-årskalas och ett 6-årskalas, ett maxmål och en snabb visit på Svenssons i Lammhult.
Fast i Sickla.

På onsdag kommer min mamma om inte askmolnet lyckas stoppa henne igen.
Och i bakgrunden skymtar min käresta han har just duschat honom och Torsten.
Den senare för att han gjort en ordentligt blöja.


Klänning, H&M för länge sedan
jacka, H&M den där Garden Collection
spetsöverdel en loppis i Gladsax
väskan, loppis i Gävle
och halsbandet som gör Torsten galen av ha-begär; H&M.

Om Sandra Backlunds veck och former.

Sandra Backlund.
Bilder på höstkollektionen.
Vecken åh de där vecken.
Vilket arbete vilken skönhet.

Skirt och romantiskt och hårt och futuristiskt.
Allt på en gång jag blir oerhört förtjust.

Om Monkiplagg.

Men jag har aldrig tänkt på Monki som ett alternativ för mig.
Man ska inte tänka så.
Det kan finnas alternativ överallt.

Ett alternativ i synnerhet.
Som jag känner är för mig.
Är den här vackra sladdriga kavajen den vill jag ha i sommar.
Helst redan i dag.


Bild från Monki.

Om sommarkvällar.

En lördagkväll var jag på konsert.
Jag är ingen konsertmänniska jag inser det efter varje gång jag försökt.
Jag föredrar att sitta ner.
Att inte lyssna så länge.
Att hellre prata med vänner.
Eller lyssna på musiken rakt in i öronen medan ögonen tittar på ingenting och kroppen.
Är helt avslappnad.

Men vattnet den kvällen.
Avslöjade att sommaren var nära.
Det är något med somrarna som kan få även det svartaste vatten.
Att vara vackert.

Om de svarta skorna med vita skosnörena.

På Sandras fina blogg.
Läser jag om hennes nya kärlek och banne mig blir jag inte rätt kär själv.

Men jag inser ganska snabbt.
Att 470$ inte är för mig.
Snyft.


Bild från Opening Ceremony.

Om några favoritsaker.

Jag döpte den till.
A few of my favourite things.
Bara för att den väl måste ha ett namn när den ska ligga i en portfolio.
Folk gillar det.
Väl?

Delar från min header blev något annat.
En liten version orkar inte hämta hem den stora.

Mkt att göra lite tid trött längtar efter Torsten och känner mig ständigt.
Yr.

Om Operakällaren och en proppad mage.

Jag sätter mig i ett hörn och äter tårta sa jag.
När de sa att det inte var några problem att stanna att de snart öppnade nattklubben.

Jag och Birgitta åt pressmat.
Smörgåsbord på Operakällaren och det var så gott.
Eller mest mycket kanske.
Och med en efterrättsbuffé.

Det var en trevlig servitör som berättade kuriosa för mig.
Bland annat om själva smörgåsbordsmöbeln.
Och en kille i snäv kavaj som hälsade välkomna vi kom sist.
Han har trevlig och rolig och förstod precis att jag skojade.
När jag sa att vi försökte lista ut vilka som var trevligast.
Och det där om att äta tårta i ett hörn.

Gott och trevligt var det sen gick jag genom Gamla Stan.
Och bjuder på hemskt dålig kvalité från min mobilkamera nu ska jag jobba vidare hej hej.

Om ett randigt huvudbry.

Jag tittade på H&Ms egna pressbilder för den här Fashion Against Aids-grejen.
Jag nämnt tidigare.

Kommer halsbandet inte att göras i zebra?
I såna fall helt klart sämre men jag vill nog ha det ändå.
De där blå pärlorna är svåra.
Att stå emot.


Bild H&M.

Om SJ och barn.

Hos SJ kan man inte boka biljetter till 1:a klass.
Om man åker med barn.

Smart SJ.

Mkt trevligt.

Om våren och pianofingrar.

I dag är det maj det var det även i går.
Maj.
Hur fort flyger tiden?

Jag tar min gula klänning och min trötta son.
En stor brosch och nötta naglar ut på picknick.
Försöker att stå emot frestelsen.
Att lägga mig i sängen det är inte bra som det är nu.
När jag längtar efter att få lägga mig för kvällen när jag inte ens ätit frukost än.

Torsten fick för sig att vakna halvfyra i dag.
Och min långfingernagel på bilden.
Klämdes i ett piano när jag gick dagis hela nageln fick ryckas.
Om jag minns rätt.
Det blev lite extra brosk i den yttersta leden fingret är längre.
Än sin högertvilling.
Och två ärr på vardera sida om nagelbandet i bland gör det till och med ont fortfarande.

Killen som drämde igen locket över mitt finger heter Magnus.
Han förblev kort och bråkig han har nog aldrig ens tänkt på.
Att han gett mig detta för resten av livet.
Pianot var rött.
Och efter detta för alltid utan lock.

PS.
Vem den nu än var som kom på den här typen av skärning över bysten.
Kan antingen inte ha varit kvinna.
Alternativt inte ägt ett par bröst större än miniminiA?



Klänning Beyond Retro,
brosch H&M.