Jag älskar lukten av fuktig källare.
Den där typen som luktar kall sten och vatten (ej mögel och förruttnelse).
Det kalla, på något sätt pudriga i luften, just nu vill jag verkligen inget annat än att känna den lukten.
Den är fräsch, helt naturlig och okonstlad, och har alltid gjort mitt illamående lite lugnare.
Men jag älskar lukten även när jag är ogravid.
Precis som lukten av krita.
Vit skolkrita, alltså det är nästan så att jag vill stoppa dem i munnen, för att det luktar så gott.
Men smaken är inte riktigt samma som lukten.
Krita och källare – aaaaah.
3 kommentarer:
Tills nu har jag trott, att jag var den enda i världen som älskar doften av källare!
haha!
den är så underbar!
Rena knarket! Jag har älskat den lukten ända sedan jag var liten. För att inte tala om lukten i pappas hobbyrum som det hette på den tiden. Betong/källare och så svagt att lösningsmedel. Aaaah.
Skicka en kommentar