Nej det finns verkligen inte så många viktigare saker att fokusera på.
Och jag tycker inte att det är ett "i-landsproblem" jag tycker att det lägger grunden.
För hur hela vårt samhälle ser ut.
Lindex gör som många andra klädkedjor barnkläderna i olika storlekar.
Killarnas större än tjejernas det upprör många och ändå vill så många ha de könsstereotypa plaggen.
Många är de som sitter och säger åt oss som upprör oss över att det ska vara skillnad.
Att "jamen köp inte kläderna på killavdelningen då köp kläderna till din son på tjejavdelningen".
Som att vi som har öppna ögon inför problematiken med samhällets syn på genus.
Och klädbutikernas inställning till normen.
Inte alls kommit på den tanken redan.
När folk ber oss fokusera på viktigare saker undrar jag vad det är för saker de menar.
Hur det går för de senaste kändisarna i Let's dance?
Eller hur några med teriyakihäll bor?
Finns det så många viktigare saker att fokusera på än att alla människor ska behandlas lika?
Att alla människor är lika mkt värda?
Det är där vi börjar det är där grunden läggs för att skapa en god värld och ett rättvist samhälle.
När det kommer till kläderna är svaret så klart inte en stor grå massa av könsneutralt.
Vissa barn älskar blått och vissa barn älskar rosa poängen är bara att det finns så många barn som älskar andra färger också.
Färger och former.
Inte ska vi begränsa deras val bara för att de är av ett visst kön.
Ibland undrar jag hur länge det egentligen kan fortsätta så här.
Hur lång tid det tar innan pojkar och flickor i så små åldrar som 0 år slutar stöpas in i blått och rosa, tufft och tyll, penis och petit.
Förmodligen så länge som det finns folk som fortfarande hävdar (med det oerhört fåniga 00-talsuttrycket).
Att det är ett "i-landsproblem" och att vi borde fokusera på viktigare saker.
SKÄRP!
ER!
15 kommentarer:
1. Bästa inlägget jag läst om detta klädelände.
2. Det är så spännande att det där blogginlägget som publicerades 10 januari, för 15 dagar sedan, får sånt genomslag nu. I går hörde jag på P3 en kvinna som sa att det inlägget skulle bli en av veckans snackisar. Och så verkar det bli.
Joanna. Jag känner många kloka kvinnor. Du är en av dom klokaste. Tack! Och jag kunde inte hålla med dig mer.
Jag måste först böörja med att jag håller fullt med dig iallt du kriver. Sen måste jag lägga in en fråga, när blir det självalt.Jag menar om du ska låta pojke eller flicka få välja rosa,brunt,blått,grönt,tyll eller jeans måste hon, han få pröva allt. är det inte så. Jag menar bara för du tänker i genus, kan du ju inte strunta i tyll på en flicka eller pojke, för dom måste ju få välja själv. Detta är en fråga som jag själv ställt mig. Jag klädde min nu 2 åriga flicka i bara blått,brunt ingat rosa och inget tyll. sedan tänkte jag för vem gör jag detta.För min eller för hennes. Hur ska hon få avgöra,när det är jag som avgör.Hoppas du förstår vad jag menar och att det inte är ett påhopp utan snarare en fråga som jag länge begrundat.
anna eleonor,
1. tack tack.
2. det är verkligen fascinerande (och skrämmande) att se hur snabbt något kan skapas till en snackis.
någon länkar, några länkar vidare, alla delar på facebook och någon på en tidning kontaktar och då känner alla andra medier att även de måste haka på.
agnes,
tack och tack och tack.
du är också bra.
fast jag ser så klart inte inlägget som ett bevis på min klokhet.
jag tycker att ämnet är så självklart att det inte ens ska behöva diskuteras (jag är med andra ord rätt naiv) men ibland påminner mig folks ignorans om att det fortfarande måste påpekas.
fiffi,
jag förstår precis hur du menar.
det är nog en vanlig missuppfattning att man tror att bara för att det inte ska delas upp i blått och rosa, tyll och tufft, att respektive attribut är förbjudet på könet det är tilldelat.
så är naturligtvis inte fallet.
jag klär torsten i allt som jag själv tycker är fint.
och som jag tycker att han passar i.
däri drar jag inga gränser han har både rosa och blommigt och ränder och grönt och bilmönster och blått.
ett barns senare val i livet beror ganska mkt på hur föräldrarna serverat de olika alternativen under barndomen.
så klart kan barnet inte välja sina kläder själv när de är små, men vi är naiva om vi tror att de inte påverkas av att vi klär döttrarna i sött och sönerna i tufft.
det är som med mat.
vi säger "du måste iaf smaka en tugga" innan barnet får säga att det avskyr och inte vill äta.
hur ska vi verka trovärdiga om vi ger sönerna bara köttbullar och flickorna bara fiskpinnar?
Heja!
Å, Joanna du skriver så himla bra.
Jag vill klä Vilgot i sånt jag gillar och det blir lite tufft, lite gulligt, pastelligt, starka klara färger, mörka färger, mönster och ickemönster. Nästan allt, förutom extrem-flickiga och extrem-grabbiga kläder.
Kan inte alla bara mailbomba alla klädbutiker och kräva en förändring? Då skulle de se att vi faktiskt är rätt många som inte vill ha det uppdelat efter kön utan efter plagg.
mrs lucky,
ja hurra!
lilla grå,
tack snälla du det är alltid inspirerande och glädjande att höra sådant.
jag tycker att en lagom balans är bäst.
även på mig själv, en del hårt en del mjukt.
den dag det blir en ändring kommer jag att chockas ihjäl men skratta medan jag blir det (ihjälchockad alltså).
Joanna. Jag tycker att du klär din tankar så väl i ord. Kanske är det därför det låter så klokt. Jag borde ju också kunna göra detta eftersom jag är journalist och allt, men jag orkar liksom inte... Trötthet is my middle-name. Eller kaos.
När ska konsumismen och barnkläder tas upp till diskussion?
Är det inte ruggigt att klä sina ungar i megastorablaffiga logos? Att man dels skickar ut sina ungar som levande reklampelare åt jätteföretag "Tjena Kissen" " *UMMEL" och what not...Det är också en tydlig klassmarkör som jag personligen är idag äcklad av. Ängslig medelklass klär sina ungar i de rätta ränderna. Varumärken kan ju fösas fram lite sublimt oxå. Jag uppmanar ALLA till eftertanke- varför skall vi bidra till varumärkes marknadsföring , de/företagen får BETALA mig i sånna fall för att mitt barn ger gratis reklam åt dem. ARG!Har skrivit om barnkläder på min blogg oxå...
agnes,
du är journalist, du skriver om andras tankar istället.
det är väl nästan svårare.
kristina,
jag ska genast läsa.
har tänkt på hur ofta märket mini rodini syns i heminredningsreportage när det är barn med på bild.
jag klär mitt barn i sånt också, men bland vissa känns det som att det är märket man köper, inte färgerna och formerna.
Eller hur? Det är ju inte bara varumärket som får gratis reklam som konsument köper man sig status och markerar även gränser och makt mot andra som inte passar in i kretsen. Danska retroplagg köpta av medvetna intelektuella vs. stereotypt rosa prinsessigt i de utsatta förorterna tex. Det skriver jag inte för att provocera. Alla ska ha frihet och köpa vad de vill, men en smula eftertanke kan väl inte skada?
Det är ju inte enkelt det här..Något ska ju barnen ha på sig ,men vem,vad dikterar det?
DET är intressant. Jag själv söker efter ngt som kan kallas tidlöst och hållbart, trendbefriat och stiligt. Jag kan väl nästan inget om detta med stil, mode, makt men den som är intresserad av det jag skriver bör kolla in franska filosofen/antropologen/ sociologen Bordieu och begreppet Habitus. Han öppnade mina ögon
ja oj vad jag har nött bourdieu.
jag använde hans teori om habitus i min senaste c-uppsats som handlade om kulturinstitutioner för barn, och hur dessa arbetade och hur målgrupperna såg ut.
Wow! Då kan du hans teorier bra mkt bättre än jag! Skulle vara jättekul och läsa ngn kurs om modemaktkulturhistoriablabibla och om hur mode stil och det vi kallar för smak uppstår och kläder som kommunikation. Jag har funderat på mkt varför just jag tycker att vissa saker är snygga. Hur mkt uppfostran och mina familjs historia påverkat mig och kulturen jag är uppväxt i och delvis valt och det du skrev så klokt om vad vi som står till buds till oss påverkar vilka vi blir. Ytan kläderna är ju en del av vår personlighet, vilka vi vill visa upp oss som i varje fall...Kul och prata med dig!
kristina,
jag kunde.
betoning på imperfekt.
nu för tiden har jag glömt nästan allt utom mitt eget namn (eftersom jag är så trött och sliten).
men visst är det intressanta tankar om hur vi påverkas och utvecklas och kan ha en smak som är så olika.
den "goda" smaken är svår att fastställa, egentligen betyder den ju olika för var och en, men det finns någon slags norm för vad som är den generella goda smaken (hör kanske mini rodini in där, haha?).
jag reflekterar sällan över min stil, jag har det jag tycker är vackert, och många säger "ooh du är jämt så finklädd" och jag tänker "är jag?".
många verkar ha en känsla av att de inte kan ta på sig den där klänningen som de tycker är så himla fin annat än på stora kalas och högtider.
och när jag fyndar vackra saker på reans rea, såna som ingen annan bevisligen velat ha, då undrar jag över min smak och hur andra ser på den.
eftersom jag blir eld och lågor över sådant som ingen annan ens vill köpa när det reas ut.
det är mkt som kommer genom uppfostran och den miljö man växer upp i.
jag tror till exempel inte att det är en slump att jag gillar färg och form, musik och kultur.
min mamma är kulturchef och min pappa är musiker/musiklärare.
det är klart att allt jag exponerats för under uppväxten påverkat mig.
samma skulle jag vilja påstå gäller för kläder.
Häromdagen hörde jag just det där
"Hon är så fin" sägas bakom min rygg, i vissa kretsar kan det uppfattas som negativt. Människor som säger rakt till mig tackar jag för komplimangen och säger att jag genomgått en 40 årskris som gett mig insikten att livet är alldeles för kort för att slösas bort på kläder som inte är fina. För mig är detta med att välja stora blaffiga logon dålig smak, ett tecken på osäkerhet, som jag ser det och det är kanske synonymt med vår tid och även dagens föräldraskap; denna ständiga oro och ängslan. Önskar lite mer 70tal lite mer tankar om gemenskap och solidaritet. Lite mer hipp som happ istället detta giftiga gissel- perfektionism som bara hämmar äkthet och lycka. Good Enough is actually good enough...
Skicka en kommentar