Två byggnader i Gävle.
Se bild ovan.
Den översta, med den enklaste fris kanske med en liten gesims, det rakaste skaft, och kapitälet egentligen det enda som har någon slags utsmyckning.
Och lyfter hela fasaden.
Allt det raka, allt det rena.
Blir så mkt rakare och renare tack vara just de där två kapitälen.
Och den nedre av de två.
Som ropar Bauhaus och påminner om skolans byggnad i Dessau.
De liggande rutorna i fönstren, balkongräckets luftiga och raka utformning, plantaket och trapphusets fönster som förlänger entrén ända upp till översta våningen.
Och den släta fasaden dock lite obauhauskt utsmyckad med friser både mellan våningarna och uppe vid taket.
Men än dock mkt slät.
(Tänk att ha kontor i den, driva trevlig designbyrå sitta några frilansare tillsammans kunna ordna trevliga after works när man rott iland ett projekt eller bara inspireras av byggnaden och av varandra.)
Jag älskar arkitektur.
Jag älskar alla former av arkitektur och varje årtionde har sin egna speciella tjusning.
Vissa stilar kan man vara trött på.
Tycka att det ju är den "vanliga" formen, och vanligt blir sällan spännande.
Som till exempel alla skyskrapor.
De tycker man kanske oftast bara "är".
Men sätter man de i sin tid, i sitt sammanhang, i Frank Lloyd Wrights nydanande 20-tal.
Då blir de ju så mkt häftigare helt plötsligt.
Ibland går jag arkitektpromenader.
Jag fastnar för alla byggnader och deras olika detaljer kommer hem.
Med kameran fylld av olika vinklar och hörn vad ska jag göra med dem?
Det är som att jag samlar.
5 kommentarer:
åh joanna! jag håller med! jag är så jävla kär i fina byggnader. idag tog jag en promenad här hemma i sköndal och tänkte "hur många snygga hus kan det finnas på ett och samma ställe??!". jag dör lite varje gång av lycka.
Jag med! Fotar fasader, portar, fönster, detaljer, staket... Älskar hus. Men vad gör man med bilderna sn, det är en bra fråga.
I funkishuset brände jag tidigare min keramik. På översta våningen. Du ska se dörrtryckena! Trapphuset är också fantastiskt i all sin enkelhet. En bensinstation låg tidigare i bottenvåningen. man kan ju själv hajja hur snyggt det var!
fast jag gillar skyskrapor, smäckra, blanka och oändligt höga. Jag gillar att de är konstruerade annorlunda än vanliga låga hus, att de inte är helt stumma på toppen, att de måste kunna röra sig lite i vinden, som ett träd utan grenar. Jag gillar att det är många våningar och folk kan bo 40-50 våningar upp, att det tar en stund att åka hiss hela vägen. Jag gillar när skyskraporna är många på samma ställe, som en bukett ungefär. Det är säkert därför jag är kär i NYC.
/annika
lisa,
vackra byggnader gör en lycklig.
så är det bara.
fortf. lycklig,
ja vad ska man med dem?
det kanske är för att det känns bättre att spara bilder på dem än att inte ha nåt alls?
för husen i sig kommer vi ju aldrig att ha råd att spara på, eller plats till för den delen.
ulrika,
men är det sant!
tusan att du inte gör det fortfarande då hade jag bett om ett studiebesök.
annika,
jamen skyskrapor är ju underbara.
men många tar såna som exempel på ful arkitektur.
likaså alla betongcentrum från 60-talet som väl i stor skala inte är så himla heta, men vet man tanken bakom och utvecklingen dit.
så gör ju historia och banbrytningen från det gamla.
att de känns så himla modiga.
och därigenom även vackra.
Skicka en kommentar