Jag känner sådan ömhet inför hans ovisshet, att han inte förstår förrän vi börjar gå dit.
Till det nya stället.
Och jag vet inte om det finns något annat sätt att förbereda honom på än att prata om "nya stället" och vad personalen där heter.
Det tog mig över en vecka att fylla i uppsägningslappen på hans nuvarande plats.
"Vi vill ändå inte ha den" sa de på hans nuvarande ställe, och det knep ännu mer i mitt hjärta.
När de pratar om hur mkt de kommer att sakna solstrålen, en fick tårar i ögonen när vi meddelade att vi skulle flytta.
Det tynger att veta att han snart ska vara med om sin första stora separation.
Hade det inte varit så att vi även byter kommun.
Hade jag allvarligt övervägt att låta honom gå kvar.
3 kommentarer:
Barn är bättre än vuxna på förskolebyten. Barn är mera här och nu medan vuxna ser både framåt och bakåt.
ja.
och han kommer säkert att klara det galant.
men jag känner mig ändå så väldigt vemodig.
Mina små systersöner byter snart förskola också. Också på grund av flytt. Jag tror det är lite samma känslor där. Och jag tror det går bra för samtliga ungar, sådeså. :)
Har jag förresten någon gång sagt att Torsten är så himla lik Victor, min yngsta systerson? Han blev två för fyra veckor sedan, och jag tycker att de påminner väldigt mycket om varandra både som bäbisar och nu.
Skicka en kommentar