Ååh men GRATTIS! hade inte hunnit med att du var gravid, såå underbart!!! och jag vet det där med foglossning och tunga graviditeter. fick min fjärde för 7 månader sen och jag kan säga att min kropp orkar nog inge fler :), gått upp och ner 25-30 kilo varje gång! och klart du ska ha byxor och kort överdel, soolklart ***
anna, jag gick en yrkesutbildning som var kopplad till högskolan i gävle. den ligger i bollnäs och heter idévärlden. yrkesutbildningar är bra eftersom man får så mkt praktik och iom det erfarenhet (och kontakter) i arbetslivet.
lycke, tack! fyra stycken är helt fantastiskt! tror tyvärr inte att det blir så för mig.
förra gången hade jag också hemskt foglossning, och det bidrog så klart till min kraftiga viktuppgång. FYRTIO KILO! nej jag har inte gått ner allt sedan sist, och hoppas verkligen inte att det nu blir fyrtio kilo till, hjälp det orkar jag inte vare sig fysiskt eller psykiskt.
jag har ridbyxlåren från helvetet, det ser ut som att min rumpa då sitter halvägs nere vid knäna, detta ser man dock inte från sidan men jag kan ju inte gå i sidled en hel dag. jaja det kan vara fånigt när man hänger upp sig på sin kropp, vissa saker är bara i ens huvud. detta är inte i mitt huvud. tyvärr.
Jag brukar läsa din blogg titt som tätt, men det här med graviditeten hade jag missat! Kände mig faktiskt lite dum häromdagen när det gick upp för mig. Men jag vill passa på att hurra och gratulera till det fantastiska! När är det dags? Och vet hur jävligt det är att ha foglossning så jag håller mina tummar för dig att den ska hålla sig på en hanterbar nivå (eller som i en drömvärld helt försvinna) Stort stort grattis avslutningsvis! /PPD
ppd, dum är helt onödigt att känna sig. det går inte hålla reda på alla människors tillstånd, och ibland har jag ju skrivit om graviditet och syftat på den gången för två år sedan då jag var det. jag hade nog också kunnat missa.
tack ska du ha för lyckönskningarna! i början av nästa år är det tänkt att bäbisen ska komma.
Jo, jag vet det där, det är ju i ens huvud det sitter, hur man känner sig med sin kropp. våran tredje Lilla fick tyvärr inte vara kvar, ett hjärtfel som tog bort henne från oss några v före förlossningen, men det var ju vanlig jätte-viktuppgång och vanlig förlossning, och sen satt det hårt åt att bli av med kan jag säga, för kroppen och sinnet längtade ju en till Liten. Nu efter sista lille solstrålen rann det av 20 med promenader och normalkost, men sen har jag kört lite viktväktartänk, hur enkelt som helst när man lär sig, bara räkna points, så for det tio till men jag får hålla efter ryggvärk och övrigt med gymnastik varje dag. Men nuuu ska du ju bara försöka njuta. men jag vet, jag vet..finns anledning till inga ytterligare här,den där kroppsliga påfrestningen, men det är ju såå ljuvligt när de sen kommer ut. minns jag glömde hela den jobbiga graviditeten i samma ögonblick sistingen föddes; tänkte att "ja, men kanske man skulle ha fler ändå :)
lycke, så väldigt tråkigt att höra om er lilla. tänkte mkt på det när jag väntade torsten, på hur det skulle vara att förlora ett barn. första tanken är så klart alltid "det skulle jag aldrig klara av", men sen förstår jag ju att man gör det. man klarar det oftast, hur svåra saker man än är med om. men ändå: att du klarar det!
jag försöker tänka att jag kan få promenera bort många kilon med den nya bäbisen, med torsten började jag plugga så snart efter, och hade så mkt att göra att promenader var något jag stressat försökte klämma in. och sen började jag praktik och jobb direkt på varandra och åkte tunnelbana nästan från dörr till dörr, och inte ville jag gå på något gympapass efter jobbet då, då ville jag ju bara hem till min lilla lilla bäbis.
vi får se hur det blir den här gången. vi får hoppas att bäbisen är frisk, det är ändå det viktigaste. kram!
7 kommentarer:
Joanna. Vad var det för utbildning du gick för att bli grafisk formgivare? // Anna
Ååh men GRATTIS! hade inte hunnit med att du var gravid, såå underbart!!! och jag vet det där med foglossning och tunga graviditeter. fick min fjärde för 7 månader sen och jag kan säga att min kropp orkar nog inge fler :), gått upp och ner 25-30 kilo varje gång! och klart du ska ha byxor och kort överdel, soolklart ***
kraam Lycke
anna,
jag gick en yrkesutbildning som var kopplad till högskolan i gävle.
den ligger i bollnäs och heter idévärlden.
yrkesutbildningar är bra eftersom man får så mkt praktik och iom det erfarenhet (och kontakter) i arbetslivet.
lycke,
tack!
fyra stycken är helt fantastiskt!
tror tyvärr inte att det blir så för mig.
förra gången hade jag också hemskt foglossning, och det bidrog så klart till min kraftiga viktuppgång.
FYRTIO KILO!
nej jag har inte gått ner allt sedan sist, och hoppas verkligen inte att det nu blir fyrtio kilo till, hjälp det orkar jag inte vare sig fysiskt eller psykiskt.
jag har ridbyxlåren från helvetet, det ser ut som att min rumpa då sitter halvägs nere vid knäna, detta ser man dock inte från sidan men jag kan ju inte gå i sidled en hel dag.
jaja det kan vara fånigt när man hänger upp sig på sin kropp, vissa saker är bara i ens huvud.
detta är inte i mitt huvud.
tyvärr.
Jag brukar läsa din blogg titt som tätt, men det här med graviditeten hade jag missat! Kände mig faktiskt lite dum häromdagen när det gick upp för mig. Men jag vill passa på att hurra och gratulera till det fantastiska! När är det dags? Och vet hur jävligt det är att ha foglossning så jag håller mina tummar för dig att den ska hålla sig på en hanterbar nivå (eller som i en drömvärld helt försvinna) Stort stort grattis avslutningsvis! /PPD
ppd,
dum är helt onödigt att känna sig.
det går inte hålla reda på alla människors tillstånd, och ibland har jag ju skrivit om graviditet och syftat på den gången för två år sedan då jag var det.
jag hade nog också kunnat missa.
tack ska du ha för lyckönskningarna!
i början av nästa år är det tänkt att bäbisen ska komma.
Jo, jag vet det där, det är ju i ens huvud det sitter, hur man känner sig med sin kropp. våran tredje Lilla fick tyvärr inte vara kvar, ett hjärtfel som tog bort henne från oss några v före förlossningen, men det var ju vanlig jätte-viktuppgång och vanlig förlossning, och sen satt det hårt åt att bli av med kan jag säga, för kroppen och sinnet längtade ju en till Liten. Nu efter sista lille solstrålen rann det av 20 med promenader och normalkost, men sen har jag kört lite viktväktartänk, hur enkelt som helst när man lär sig, bara räkna points, så for det tio till men jag får hålla efter ryggvärk och övrigt med gymnastik varje dag. Men nuuu ska du ju bara försöka njuta. men jag vet, jag vet..finns anledning till inga ytterligare här,den där kroppsliga påfrestningen, men det är ju såå ljuvligt när de sen kommer ut. minns jag glömde hela den jobbiga graviditeten i samma ögonblick sistingen föddes; tänkte att "ja, men kanske man skulle ha fler ändå :)
kram Lycke
lycke,
så väldigt tråkigt att höra om er lilla.
tänkte mkt på det när jag väntade torsten, på hur det skulle vara att förlora ett barn.
första tanken är så klart alltid "det skulle jag aldrig klara av", men sen förstår jag ju att man gör det.
man klarar det oftast, hur svåra saker man än är med om.
men ändå: att du klarar det!
jag försöker tänka att jag kan få promenera bort många kilon med den nya bäbisen, med torsten började jag plugga så snart efter, och hade så mkt att göra att promenader var något jag stressat försökte klämma in.
och sen började jag praktik och jobb direkt på varandra och åkte tunnelbana nästan från dörr till dörr, och inte ville jag gå på något gympapass efter jobbet då, då ville jag ju bara hem till min lilla lilla bäbis.
vi får se hur det blir den här gången.
vi får hoppas att bäbisen är frisk, det är ändå det viktigaste.
kram!
Skicka en kommentar