Det gröna skåpet på översta bilden.
Stod i det där köket som det står i nu, även när min pappas familj bodde där.
På insidan av den vänstra luckan har min farmor skrivit något, det finns fortfarande kvar men är svårt att tyda.
Förritins snirkelkringelskrift, ni vet.
Min farmor.
Hon är mer min pappas mamma, hon dog så långt innan jag föddes, jag har aldrig sett några spår av henne, efter henne.
Jag inser det när jag alltid säger "min pappas mamma", att hon aldrig hann bli min farmor.
Jag undrar väldigt ofta hur hon var, det enda jag vet är att hon var väldigt troende.
Och svårt sjuk i tbc.
De andra bilderna (liksom den med gröna skåpet):
Från Gamla Prästgår'n i Arvidsjaur, mitt favorithus i bygden.
3 kommentarer:
Jag undrar också vem min farmor är ibland, fastän det att hon lever. Vi talar olika språk, så det har på något vis varit svårt att lära känna henne helt...nu när jag är vuxen.
Men jag kommer alltid känna smaken av hennes mat och ljudet av hennes klackar.
Åh, en av de finaste köksmöbler jag sett tror jag!
Vilken ovanlig lucköppning på skåpet! Väldigt fin färg också, vi har just målat vår nya ytterdörr i en liknande nyans.
Skicka en kommentar