2011/09/22

Om tapeterna.

Iom min smärta, och mitt förbud att lyfta tungt och stå konstigt, blir det min käraste som får sköta tapetseringen den här gången.
"Snälla, inget jag måste mönsteranpassa" sa han.


Detta är vad jag föll för.


Från Boråstapeter, av fantastiska Hanna Werning.

6 kommentarer:

Chula sa...

Underbart fin tapet! Åh, nu blev jag peppad. Vi flyttar in i vårt radhus om en månad. Här ska fixas!

Lillgull sa...

Åh vad kul!
Säg till din älskling som så här: -Vad är det för mening med att ha en tapet om det INTE är mönster. Hehehe... Såklart det ska va mönster! Enfärgade väggar blir väl finast om man spacklar och rollar. Min pappa är målare han tycker enfärgade tapeter är världens dummaste påfund...Iofs så svär han ofta över mönsterpassning på vissa tapeter också.

Joanna sa...

chula,
vad härligt med ett helt radhus!
vi flyttar också om ca en månad.

lillgull,
jag vet!
det ska vara mönster.
vår första tanke var egentligen att bara måla allt, och ta tapetsering någon gång när vi har råd (och tid) att anlita en firma.
men nu är de gamla tapeterna så risiga så vi måste egentligen ta bort dem och sen sätta upp byggtapet, och då kostar det lika mkt som vanliga tapeter därför kändes det som dubbelt arbete att först tapetsera och sen måla (och dubbel kostnad så klart).

ett alternativ är en brun tapet som har miniminimönster så att den ser ut som en väv nästan.
då blir det inte lika kritiskt om det misspassar med någon cm.

vi får se.
kanske biter jag ihop och tapetserar just detta rum.
det är inte så stort, det borde jag ju fixa utan smärta (haha).

Unga fröken Karlsson sa...

Haha, stackarn. Men vem vill bo i ett hem utan mönstertapeter liksom? Fina! :)

Joanna sa...

est,
jag måste nog kolla upp vad de kostar och allt.
älskar dem mer och mer hela tiden.

Gila sa...

Jag dånar så snyggt!