2012/02/19

Om att bli mamma igen.

Det här med ett till barn.
Jag är så öppen för det nu.



Jag hade aldrig svårt att ta till mig Torsten men det var ingen överväldigande kärlek från första sekund.

Mkt antagligen för att det är så ofattbart det där som händer.

Att det läggs ett barn på ditt bröst och helt plötsligt är du en mamma.
Det tog helt enkelt bara lite tid för känslorna att hinna ikapp.
Hinna fatta.

Jag kände alltid att Torsten var min, att jag ville lära känna honom, men det tog lång tid innan jag såg mig själv som en mamma.

Innan jag ens sa "mamma" om mig själv när jag pratade med honom.

Den här gången är det som att mamma-hjärtat redan är öppet.
Och in träder Kaj.


Ända längst in från första dagen klev han, där inne där Torsten är.

Jag ligger i timmar i soffan med en naken Kaj mot min nakna hud o
ch bara är.
Eller ser på teve, eller har Torsten vid min sida, och fikar.

Bara han ligger där nära mig, det är så jag vill ha det.
På morgonen när jag stiger upp och tar över efter nattvakande make är det som att vara barn och få födelsedagspresenter.
Underbart och roligt och det enda man vill göra.

Och alla förändringar.
Torstens reaktioner, de har varit rätt lugna, små halvhjärtade utfall mot brodern men som vi ser väldigt tydligt bara är till för att testa.
Det syns i hans ögon att han egentligen inte vill göra illa.
Men mest kärlek, många ömma pussar och försiktiga stryk på kinden.
Han säger att han får ont i öronen när Kaj gråter, vi förstod att han egentligen blev väldigt orolig och fick ont i magen, så han fick ha hörselkåpor på sig varje gång han tyckte det blev jobbigt.
De har han inte använt på flera dagar nu.

Och tiden som försvinner i att mata, byta blöja, mata.
Jag väntar på att rutinerna ska infinna sig, på att vi ska vänja oss vid att de är två nu, på att det inte ska ta fyra timmar för hela familjen att mobilisera sig till utgång.

Tack för era gratulationer, jag blir djupt rörd och alldeles varm inombords av att ni glädjs med oss.
Tack!

12 kommentarer:

Ulrika sa...

Jag känner igen mig. Alltså det där med första barnet. Jag hade heller verkligen inte svårt att ta till mig henne, men kände inte riktigt igen mig i allt det där snacket att i och med att barnet var ute föddes en djup, djup, innerlig kärlek. Kärlek, absolut, men ja, liksom inte så där stormande. Och jag har också haft svårt för att säga mamma om mig själv. Det har inte känts rätt i munnen. Kanske är det därför som hon kunnat säga "papa" sedan i somras, men bara sedan en tid kunnat säga "mama". Nu säger jag mamma om mig själv, men blir liksom förundrad varje gång jag gör det...

Låter fantastiskt med känslan du beskriver! Och han ser så fin ut, lille Kaj.

Sophie sa...

Å så fint du skriver! Just nu rullar det en liten tår på min kind, av lättnad, glädje och hopp om att man kan älska sitt andra barn precis lika mycket som nr ett! Tack!:)

Btw, stort grattis till sötnosen Kaj!:)

inte skyldig sa...

Hej Kaj!

Förvirrade Morsan sa...

Åh, har inte varit inne här på ett tag nu, så GRATTIS! =)

lisa. sa...

Utan att ha ett endaste barn och inte riktigt känna att jag är där i livet ännu,

längtar jag så ofantligt mycket efter en snubbe och en alldeles egen liten Kaj

när jag läser vad du skriver.

Efter universitetsstudie-slut och mindre omkringflackande i oroliga världsdelar.

Och en vilja att stanna. Då: gärna en Kaj och en Torsten i mitt liv.

Tills dess:
Jag har saknat att läsa dina inlägg.

Och jag har saknat DIG!

men mest av allt är jag glad över att höra att du, din snubbe, Kaj och Torsten mår fint.

Jag glädjs med er!

Regina sa...

Det är så fint att läsa om er!
Ärligt och fint.
Grattis igen!

Angeliqa sa...

Så fin läsning och man gläds verkligen med er. Grattis igen!

Pulber sa...

Heja Kaj!

och Torsten!


och Joanna, så klart!

Lillgull sa...

Jag som själv fick en lillasyster när jag var tre och skulle fylla fyra har alltid haft som strängar i hjärtat som sitter ihop med hennes. När hon gråter så kan man liksom inte låta bli att också gråta. Inte för att mödraskap är sämre men syskonskap är verkligen så underbart och något jag verkligen önskar att mitt eget barn skulle få uppleva, men tyvärr aldrig kommer få... :(

Annie sa...

Jag blir så glad och så rörd att det tillrar tårar. Så fint att få läsa om när ni blir fler! Min egen stora ligger och sover febersömn denna vab-dag medans vi väntar och längtar till maj då vår lilla kommer. Nu längtar jag ännu mer!
Tack Joanna och återigen grattis, grattis!

Tiger Baby, Johanna sa...

Åh vad fint!

Olivia sa...

Åh, vad härligt att det gick bra allt och att ni har ert lilla knyte nu.. Stort grattis!

/ Olivia