- Ett par svarta i lite skrynkligt skinn.
Rågummisula, dödens sköna att gå i, Noa Noa.
- Silversandalerna som knappt är något annat än ett par.
Sulor.
Noa Noa.
- Röda mocka med hålmönster och dessutom.
Dessutom!
Mkt sköna att gå i.
Kupan Brynäs.
- Små mockahallon som mina gravidfötter nog blivit för stora för.
Erikshjälpen, Gävle.
- Gröna som varit med om mkt.
En gång hade jag dem när det blev snöstorm.
På dagen var marken bar, på kvällen pulsade vi i en meter snö.
Folk trodde jag var galen.
Från Vagabond om jag kommer ihåg rätt.
Jag hade dem även.
När jag skjutsade en fantastisk operasolist på cykeln.
Efter en avslutningsfest jag sa det går så bra jag är duktig på det här.
Och ramlade och tog emot oss båda.
Med foten i den gröna skon, foten gick av och läkarna undrade lite försiktigt.
Vad jag varit på för galej tidigt en måndag morgon.
- Och så de vackraste vackraste.
Som skomakaren inte ville lämna tillbaka sa han.
För alla på skomakeriet var överens om att det var så utsökta skor.
Med gott hantverk bakom.
Att de helst hade velat ha dem där hos sig, på en hylla att visa upp.
Och när jag fick veta deras utsökthet och goda hantverkshet.
Då blev de ännu vackrare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar