I lägenheten ovan oss.
Ett ljud som får mig att förflyttas till Kläppen.
Till mamma och pappa till min barndom till våren med snö i diket och vi fick ta fram cyklarna.
Först när vägkanterna var torra.
Då kom sångsvanarna de sjunger hest och trutigt de kommer för att vila.
I stora sjön borta vid fågeltornet.
Allt det tänker jag.
När någon i lägenheten spelar blockflöjt.
Eller vad det nu är de gör.
Bild från Gamla Prästgården i Arvidsjaur.
Från i höstas när vi var hemma på besök.
4 kommentarer:
Ja tänk vad ett ljud kan kasta en tillbaka i tiden. Eller en doft. När jag i juni blundar och drar in syrendoft är jag 6 år och står vid mormors hus i Nälden.
Blockflöjt.
När jag var liten så blev jag väldigt arg på min syster en gång. Då hällde jag nyspulver i hennes blockflöjt.
Den där blockflöjten gick det aldrig att spela på igen, nyspulvret åt sig in i träet. Så varje gång jag ser eller hör en blockflöjt så känner jag smaken av nyspulver mot trä...
/Annika
katarina,
jag har ett luktminne som tar mig till din lägenhet på mariehemsvägen.
det ska jag berätta mer om i ett inlägg.
annika,
nyspulver! hahaha. hemska syster, hur kom du på en sån idé?
jag minns inte, men jag skäms fortfarande lite övar att jag förstörde den där flöjten. Jag minns att mamma blev jättearg, för den där flöjten hade morfar spelat på när han var liten.
/annika
Skicka en kommentar