2010/02/01

Om Torsten.






Torsten är nästan jämt glad.
Så fort man säger något till honom ler han.
Munnen räcker sällan till så stora leenden som han har i sig.

Han har börjat säga ma-mma men det är nog inte helt medvetet än.
Mest säger han mam-mam-mam-mam-maa.
Ibland gör han monsterröst, väser och plirar med blicken.
Som om han vet att han busar.

Ett av hans partytrick är att spänna hela kroppen.
Han står upp i någons knä, placerar ena foten på den andra, och spänner tills ansiktet blir alldeles rött och blankt.
Det är svårt att inte skratta och säga att han är en stark kille.
Men nu försöker vi tona ner.
När det är många runt om honom spänner han så mkt.
Att ögonen nästan ploppar ut.
Han är fin ändå, kanske överdrivet; vi vill att han ska veta att han blir uppskattad utan att spänna sig blå.
Men det känns rätt, beteenden och känslor fäster nog tidigare än man anar.

Han är busig.
Försöker ibland locka fram skratt hos sig själv.
Han gillar näsor och hår, att slita i dem.
Och en favorit är att stå i soffan och kraffsa på flyttkartongerna som står bakom.
I lördags när jag hade flyttat dem (tillfälligt).
Blev han förvånad och hängde över kanten med rumpan i vädret.
För att se vart de tagit vägen..

Och så är han social.
När vi har besök eller sitter på fik är han alltid sitt gladaste jag.
Utom i helgen, då var han mest sjuk.


Torstens body från Moonkids,
strumpbyxor med spetvolangrumpa, Lindex.

8 kommentarer:

A och A sa...

Å han är ju hur fin som helst. Som mamma och pappa.

Kram!

Mia sa...

Åh, han är ju världens sötaste! Vilket leende! Det är så härligt med bebisar i den åldern, när man börjar få mer och mer kontakt och kan börja leka och få respons. Jättemysigt inlägg! :-)

Lisa sa...

åh åh åh åh så söt han är! Gulligulli och fint inlägg!

LillaGrå sa...

Söta killen! Verkligen!
Vår V gillar också att hänga över soffkanten. Dock har vi inga flyttkartonger (just där, de är på annan plats i lägenheten... hrm.) men det verkar vara fantstiskt spännande att kolla läget på andra sidan ryggstödet!

Anonym sa...

Hej, men alltså menar du att du har ankstjärtsbyxor på en pojke? ;D Du inser väl att han kommer att få allvarliga problem i vuxen ålder?

Joanna sa...

agnes,
ja. och tänk, nu har ni en egen fining!

mia,
hans leende går ej att hålla sig immun mot.
han är orsaken till att jag skrattar varje dag.
och den där responsen man får, den är så härlig.
och när jag ser hur han iakttar saker, och vill undersöka.

lisa,
hihi gulligulli det är rätt ord.

anonym,
nu utgår jag ifrån att du är ironisk. visst är du det?

Anonym sa...

Jag skojade bara, ankstjärtsbyxor är det gulligaste jag vet på små bebisar, men det finns en hel del som tycker att det är ett flickplagg. Men jag hade ankstjärt på min son också, till han fyllde två i alla fall...

I-L sa...

Underbart! Ni har en fin skatt!! :-)

kramar
/Lina