Om Coco och Anna.

Jag såg två filmer förra helgen.
Coco avant Chanel och The September issue.

Den första var väl fin.
Fast jag tänkte mer "när går det åt helvete?" eftersom jag visste att någon kärlek till henne.
Inte alls skulle bli lycklig och sen ändå till och med dö.

Och den andra gav mig mest.
En massa avsmak för modevärlden precis som Anna Wintours dotter sa.
Det är liksom bara mode.

Och så förvånades jag över hur klädskapare var så himla nervösa för den här kvinnan.
Jaja hon är mäktig i sin bransch jaja hon har mkt att säga till om.
Men exakt vad hade hon haft att säga till om.
Om inte klädskaparna fanns?

Vid ett tillfälle tyckte jag att hon var rent oförskämd.
När hon tar tid från klädskapare för att få en personlig visning av kollektionen.
Och säger "kan vi börja nu?".
Är man inbjuden kanske man inte sätter reglerna?
Om man är en artig människa?

Nej, jag tar inga ursäkter som att hon har ett pressat schema eller att hon har så himla mkt att hinna se.
För fortfarande.
Utan dem; Ingen hon. Utan kläder; Inget Vogue.

Så istället för att få lust att köpa modemagasin med vackra bilder och inspirerande klädkombinationer.
Som jag trodde att jag skulle känna efter att ha sett den.
Ville jag göra något nytt, något helt annat.
Så jag tog en promenad (hahaha).