2011/02/16

Om sjuka dagar.





Jag klarade mig inte jag blev också sjuk.
Det börjar kännas bättre nu men så fort jag äter blir det uppror.

Torsten klättrade på väggarna min lillebror fyllde år.
Jag hade köpt ingredienser till tårta men han fick göra den själv.
För att slippa bli smittad.

Veckan känns konstig jag känner mig snuvad på välbehaget.
Att det snart är fredag.
Och trots att jag blir så arg att jag inte ens klarar av att reagera.
På folk som menar att småbarnsfamiljer är parasiter på samhället.
Så går jag ändå och har dåligt samvete över att ha vab:at så många dagar och lämnat jobbet i sticket.
Som om de inte klarade sig utan mig.
Som om någon skulle tycka att jag är oseriös för att jag är hemma med mitt barn.
Och nu även alltså hemma med mig själv.

5 kommentarer:

Fröken K sa...

Jag får också dåligt samvete för att jag är hemma med sjukt barn och sedan är hemma med mig själv.

Joanna sa...

så dumma vi är.
vi borde egentligen ta vara på tiden och tillfriskna istället.

Krickelin sa...

Åh, jag känner jämt likadant. Jag tycker det är fruktansvärt att ringa och säga att jag behöver vara hemma. Som om de skulle tro att jag hittade på? Eller att de bannar sig själva över att ha en förälder som anställd? Att jag är hemsk som lämnar dem för ett litet tag? Eller vadå? Vad knäpp man är. Skönt att höra att jag inte är ensam.
Krya på er. Här hemma är vi också sjuka. Trist.

Anonym sa...

Vad tröttsamt med ibecilla människor, som anser, på fullt allvar att småbarnsföräldrar parasiterar på samhället. Personer med såna småaktiga åsikter bör först få smäll på fingrarna, sedan stanna upp och tänka efter. Det är ju faktiskt så att det är dessa småbarnsföräldrar som föder och sköter om de medborgare (barnen) som i framtiden kommer att betala dessa imbecilla människors pensioner. Utan småbarnsfamiljer inga framtida skattebetalare, svårare än så är det inte.
/Annika

Joanna sa...

k,
visst är det konstigt.
jag har ju aldrig tänkt tanken att någon myglar när de ringer och säger att de är antingen sjuka eller måste vab.
och om någon varit borta en vecka, som jag, skulle jag ju inte direkt tänka "jaså dags att komma nu" när jag sedan såg dem på jobbet, utan snarare "men åh hur mår du skönt att du känner dig bättre".
krya på er också.

annika,
förra året när vi var case för en jämställdhetsartikel i svenskan läste jag bland kommentarerna på nätet en man som skrev så.
att vi var parasiter på samhället.
han syftade på att vi fick barnbidrag och föräldrapenning och det var ju bara att skratta tills man grät och gråta över hans idioti eftersom småbarnsföräldrar ju faktiskt arbetar och betalar skatt precis som alla andra.
utöver det faktum att samhället inte skulle kunna fortleva utan småbarnen.

men såna argument är det ju nästan lönslöst att förklara, eftersom idioter av hans rang nog inte går att tala till rätta öht.