Restless legs syndrom.
Det är väldigt jobbigt och kommer av någon anledning i skov.
När det är som värst kan jag inte somna, jag måste spänna musklerna med jämna mellanrum, och som värst egentligen hela tiden.
RLS är något man kan ärva (båda mina föräldrar har det), men även något som man kan få som biverkning av olika orsaker.
En av dessa orsaker är graviditet.
Så nu är min RLS värre än någonsin (nej, men sen sist jag var gravid).
Om någon stryker mig på benet försvinner pirret och viljan (tvånget) att spänna musklerna.
Det går inte att beskriva vilken lättnad detta är, pulsen sjunker och resten av kroppens muskler.
Som också spänns eftersom det är en stressad känsla när det pirrar som värst.
Slappnar av och jag får en slags känsla av att allt.
Precis allt.
Nu är bra, jag behöver inte spänna musklerna mer, vad kan då vara jobbigt?
Det är alltid värst på kvällarna.
Alltid.
6 kommentarer:
Magnesiumbrist? Fast du har ju säkert fått det utrett eftersom dina föräldrar har det också.
Jag provade att lägga spikmattan under benen istället för under ryggen - och det hjälpte - så därför köpte jag ytterligare en spikmatta: En för ryggen och en för benen. Fråga bara barnmorskan först om du kan "spika" då du är gravid.
Usch, jag har det med. Värst är det när jag ska sova eller när jag sitter still länge, som på buss eller tåg. Usch.
samma här med, jag har fått en medicin mot det, men den kanske int skulle vara lämplig vid graviditet.
kramar från en för dig okänd men frekvent läsare
Åh, vad jag känner igen det. Jag fick RLS under min graviditet och det blev värre och värre ju längre tiden gick. Speciellt på kvällarna som du skriver. Ingen förstod mig och varken magnesium eller annat hjälpte. Två alvedon varje kväll tog udden av smärtan och kliandet, men det kändes hemskt att gå på så mycket alvedon med en bebis i magen. Men vad gör man, jag kunde varken sova eller sitta still de sista månaderna. Nu är min bebis två månader och RLS är ett minne blott. Det försvann direkt efter förlossningen och jag minns idag inte ens hur det kändes. Skumt det där med minnet. Men det var helt klart den värsta graviditetskomplikationen jag hade.
/Mikaela
erika,
det kan ju vara det som gör det ännu värre just nu.
ska nog be barnmorskan kolla.
jenny,
smart idé!
en spikmatta kanske är mer uthållig än min käraste, som får klia och stryka mig på benen när det är som värst.
est,
blä!
testat alvedon?
två stycken (precis som mikaela nedan nämner) hjälper faktiskt ofta, iaf för mig och min mamma (och mikaela).
anonym,
nej kanske inte, men jag ska nog ligga på läkare sen om detta, börjar ledsna på krypiga pirret.
kram tillbaka, för att du läser!
mikaela,
två alvedon är verkligen min räddare.
jag ska låna en tens-apparat, och testa koppla på benen när jag har värsta pirret.
jag hoppas och tror att det kan funka.
jag har inte lika mkt när jag inte är gravid, men när skoven kommer är det så himla jobbigt även då.
Skicka en kommentar