I dag ska vi se vår bäbis.
Jag har längtat väldigt mkt efter det, eftersom det då känns iaf lite lite som att jag har något i magen.
Trots sparkar och tänjningar och all övrig påverkan på min kropp, kan jag aldrig förstå att det är ett barn i mig.
Med Torsten tänkte jag att det kommer väl med tiden.
I vecka 40 kunde jag ändå inte riktigt förstå att det var ett barn.
Trots att han hickade stup i kvarten och en gång till och med sparkade så hårt att mitt oboy-glas välte.
Kanske ändå att jag skulle vilja att det var tvillingar?
Nej jag vet inte, men två barn till priset av en graviditet känns lockande, det har funnits tvillingar på min pappas sida, så en viss chans finns ändå.
Säkert ofattbart tidskrävande med två precis lika små liv, men de växer ju.
Det lite extra jobbiga utöver det vanliga kan inte vara för evigt.
Och en av mina vänner har just fått två fina pojkar, så då tänker jag att det har smittat av på mig.
Haha.
Skulle iaf få folk att sluta tappa hakan över hur stooor min mage är trots att jag inte ska föda vilken dag som helst.
Tacksam över alla mina kappor från 50- och 60-talet, som sväljer min mage med sina A-linjer.
Och brist på knappar, som mer ska hänga som en cape över mina axlar.
Köpa ny vinterjacka som är stor nog för mig för bara en vinter.
Känns inte alls lockande, vi är ju inte alla av den storleken att det bara är att låna killens kläder och så vips drunknar vi i dem.
7 kommentarer:
Jag har ju tvillingar och det är verkligen underbart!
Vad fint du skrev om mig... o jag blev alldeles rörd. Visst är det en bonus att få två stycken till "priset av en". Verkligen. Men vissa älskar att vara gravida, så det är säkert olika. Men i ditt fall. HOPPAS!! Så kan du och jag och våra barn ha en egen förskola sen=) Haha. Stort lycka till idag!!! Jag tänker på Er. O haha roligt att Torsten välte ut o'boy-glaset i magen=). Stora kramar
Hmm. Jag tror att ärfligheten för tvillingfödslar går på mödernet, så sa de i varjefall åt mig på MVC när jag nämde att min farmor varit gravid med tvillingar.
Vad spännande å få se Bebbe!
Tror jag glömt att gratulera! Så grattis till le bebe deux. :)
Hoppas även att du inte får det lika jobbigt denna gång. En nära vän är gravid med svår foglossning nu och det är ju totalhandikappande har jag nu förstått! Fy!
Önskar så att man kan göra något, men det är ju inte mkt, förutom komma på besök och ta med finfika. Säg åt alla att göra det.
Vad härligt! hoppas bebben ser trevlig och snäll ut:)
idag hade jag min mans tröja och sjal, jag drunknar inte heller i hans kläder utan de passar mig ganska perfekt. Och det är ju faktiskt ganska perfekt.
När vi fått vår lilla kille tänkte jag under de första månaderna (eller var det första halvåret??) flera ggr per dag två saker:
1. Tur att jag inte är ensamstående
2. Tur att det bara är en bebis, för hur skulle man göra med två.
Då kändes det liksom som om vi knappt fick ihop allt vad EN bebis innebär. Så stor eloge till er tvillingföräldrar eller trillingar för den delen.
frida,
så härligt!
sara,
han välte ut det när jag sjöng med till en låt på radion.
jag kände mig oerhört förnärmad.
kristina,
jo, jag har också hört att det är så, men jag var tvungen att hoppas lite.
fast nu var det bara en.
och det räcker gott och väl.
tack helen!
det är verkligen drygt med foglossning, särskilt den svåra varianten.
att ha lite svidont i slutet av en graviditet skulle jag inte alls gnälla över, men att som i kväll nästan börja gråta av smärta när jag försökte natta torsten, bara för att jag gått lite mer än ingenting i dag, det känns inte kul.
men tack.
jag försöker locka hit folk bäst jag kan.
tuvaminna,
det är väldigt perfekt att kunna låna sin killes kläder.
själv kan jag bara få på mig hans strumpor och vantar, resten är för litet.
men det är perfekt det med, för han är så perfekt.
louise,
ja, vet du att precis så tänkte jag också.
främst på alla ensamstående, även om jag innan förstod att det nog inte kunde vara helt lätt, så fattade jag först då hur fantastiskt det är att de ens orkar stå på benen.
men man orkar så ofta precis det man ska, även om man innan tror att man inte alls skulle fixa det.
du skulle garanterat också fixa att vara själv, men det betyder inte att de som nu är ensamma med sina barn inte ska få all vår respekt.
Skicka en kommentar