2009/02/27

Om diskussioner.

Jag läste på Ebba von Sydows blogg.
Om Linda Skugges blogg.
Och var tvungen att läsa mer på Linda Skugges blogg.
Ett "bloggbråk" jag helt missat, tack för det.
Det hela är sp väldigt tröttsamt jag försöker dra mig till minnes något liknande.
Som innefattar män.
Kan inte komma på något.
Och jag tror inte att det beror på att män aldrig skriver hetsiga saker.

En sak måste jag dock påpeka.
Linda ger Ebba tipset till hur hon ska sluta gråta efter möten för att hon känner sig så usel.
Knepet är att skaffa barn.
För då blir barnen det viktigaste och man hinner inte tänka på sig själv.

Barnen blir viktigast, det är fint.
Men inte hinna tänka på sig själv?
Är knepet till lycka att sysselsätta sig så till den grad.
Att man inte hinner tänka efter?
Det låter som en hemsk anledning till att skaffa barn jag hoppas att jag aldrig kommer att säga så till någon jag hoppas att Linda Skugge mest bara överdrev när hon skrev så.
Nu ska jag till mödravårdscentralen.

4 kommentarer:

Lillgull sa...

Jag håller med dig och är inne på samma tanke om framtida uttalanden. Skuldbelägga någon för att inte ha skaffat barn och därmed är för självupptagen?
Om något så borde väl ett mödraskap stärka en.. Är det bara nått som jag inbillat mig??

Jag och SneakerKitten på modette försöker undvika Linda Skugges åsikter och uttalanden. Det mår vi mycket bättre av.
Jag tror de flesta människor har tillräckligt med dåligt självförtroende utan att behöva ha någon som LS som hela tiden talar om hur värdelösa och bortskämda och tråkiga vi är...
Henne själv är det minsann inget fel på.


Allt detta kan jag tillägga utan att ha deltagit eller satt mig in i nämnda blogg-bråk. Jag är på Ebbas sida. För jag kan omöjligt ta Lindas parti. Jag drabbas nämligen regelbundet av den låga pms känsla man får av att läsa LS krönika i tidningen Chic. -Varje gång är det nått fel på mig och jag får skäll, vilket inte känns så roligt när man har betalt för tidningen... - att jag slösar min tid på bloggande-istället för att skaffa barn, hon tycker att 70-talister är bortskämda med internet och spotifyed och inte vet vad verkliga bekymmer är(är inte LS också född på 70-talet???)med mera...
Ändå kan jag inte helt avstå, jag är liksom nyfiken.. Vad är det hon vill klaga på nu då. Varför är just jag sämst (-av anledningar som jag förmodligen inte kan påverka)den här veckan...

Joanna sa...

jag läser inte så mkt av linda skugge.
och kanske inte så mkt av ebba von sydow heller.
jag förstår bådas poäng, men linda skugges poäng skulle bli lättare att ta till sig om hon inte skrev så hårt.

å andra sidan är det hennes stil.
alla har sin stil.
men att säga att folk inte lever riktiga liv bara för att de inte har barn.
det är bara dålig stil.

sys igen sa...

jag däremot gillar linda skugge i de flesta lägen även om inte jag heller haft tid att läsa om denna dispyt.

jag tycker absolut att det kan vara värt att ha som ett argument till att skaffa barn. världen är full av hyperkänsliga i-lands-problemskapande egotrippade människor som aldrig lärt sig att sätta en annan människa som varandes viktigare än sig själv.

det är ett jävulskt plus med att skaffa barn att man blir en oherrans mycket mer ödmjuk människa på kuppen.

jag tror inte att det är bra för en människa att ha för mycket tid för sig själv. mentalt alltså.

däremot kan jag inte säga att man ska skaffa barn bara tack vare detta. allas anledningar till att göra ett barn ser nog olika ut men däremot kan nog ingen bara hitta en enda anledning till att man väljer det.

linda skugges stil är att vara övertydlig och kal och utan skrupler. och. ärlig?

Lillgull sa...

Sys och Joanna ännu en lång kommentar från mig för att komplettera- Jag kan inte försvara hennes, Linda S stil, på nått sätt. Hon verkar försvara sig själv ungefär lika effektivt som en kaktus. Jag skulle inte kunna beskriva hennes stil på annat sätt att den är överdriven och elak och trångsynt. Det är my way or the highway.. Jag gillar inte sånt. Jag gillar inte folk som i en maktposition hackar på andra och försvagar andra. Jag gillar humor (inte på bekostnad av alla andras brister än ens egna), ödmjukhet, självinsikt, förståelse för sig själv och andra.
Inte ska jag klaga på någon som öppnat upp sig för att berätta om en svag punkt, ett ögonblick som var jobbigt.. Jag tror inte man löser allas problem med säga, jaha tycker du din börda är tung? Gå en mil i mina skor får du se.. Skaffa barn så blir dina problem mindre! Jag tror nog inte problemen blir mindre av den orsaken nämligen. Det kanske bara är det att de byts ut, mot andra problem och andra oroligheter som både hänger ihop med barn och föräldraskap och familj.. Så är det ju i livet! Nya saker att lära och nya problem att lösa! Därför tycker jag att det är bättre att gå till roten med det problem man har och lösa det. Inte med att lägga till en till enhet i ekvationen.
Nu känner jag ju inte henne (LS )personligen utan jag har bara påverkats av det hon skrivit och som jag läst sedan 90-talet...

Hon verkar vara en människa med enormt mycket fördommar om människor som inte är exakt som hon, eller har samma åsikt, och det gör att jag nog ser på henne fördomsfullt.. Flummigt kanske men what comes around goes around..

Jag tänker att så som hon är, så är det nog många ute i Sverige som tror att den typiska Stockholmstjejen är. Hård som sten och som ursäktar elaka lustigheter över andra med en sorts "ärlighet" (-ja men jag är ju bara snäll som säger som det är...)

Vilket för mig är rätt tragiskt för jag är en Stockholmstjej och jag vill inte alls bli sedd så som hon är.

Skadar det att vi båda ser på varandra med mer FÖRSTÅELSE!!?? Jag vill till skillnad från LS då uppmana till lite mer förståelse för hur olika alla är.
Alla problem går inte och lösa med LS barnaskaffar metod.

En del personer behöver mycket ensam tid för reflektioner och eftertänksamhet en del behöver sysselsätta sig med barn och disk och hushållsarbete..

Jag är en sån person som gillar att sitta ensam och filosofera, med det är det inte sagt att jag inte gillar barn. Ja ibland nojjar jag över mitt eget liv- men det betyder inte att jag är en sämre kvinna än vilken mamma som helst. Jag är lika stark, lika omtänksam, lika målmedveten.
Ofta känner jag mig LÄTTAD att jag ännu inte har ansvaret för ännu ett liv.

Usch långt det blev...