2009/02/17

Om en gång i tiden.


En gång i tiden.
Bodde jag i en fin liten etta med en klädkammare i mitten och ett kök lagom stort för två.
Att baka finska pinnar och kalljäst bröd i.

Från början bodde jag själv och det var skönt.
Men när de finska pinnarna väl hade bakats tog det inte lång tid.
Förrän en till bodde hos mig och det var så livet skulle vara.
Insåg jag då.
Det var så kärlek skulle vara.

Sen flyttade vi till en större lägenhet en fin avlång lägenhet med balkong och ett litet litet sovrum innanför köket.
Och fyllde den med fina loppisfynd soffor för 60 kr stolar för 10 lampetter mattor och vackra Bo Fajans-vaser.
Och kärlek.

Kärlek kärlek kärlek det tänker jag varje dag.
Att det är så här kärlek ska vara att inget annat tidigare kommit ens i närheten.
Och snart kommer en ny kärlek och sovrummet är lagom stort för att rymma.
En vagga jag längtar.

4 kommentarer:

Ingrid sa...

Vilken fin text. Jag blir riktigt rörd. Men så där ska det vara. Kärlek, kärlek, kärlek...

Joanna sa...

tack ingrid.
så ska det sannerligen vara.

woa sa...

Grattis, grattis och grattis till det kommande barnet! Förstår att du längtar... det gör jag också men är en strulig människa så jag får vänta. Har min hund så länge. Klappa mycket på magen. Det är fint!

Joanna sa...

woa tack det gör jag.
men det är mkt som känns läskigt också, mest för att det är en helt ny sak som händer i livet som man bara vet kommer att ändra det stort men inte hur stort förrän det väl sker.
att ha en hund så länge är inte fy skam.