Nu ska jag bara försöka få allt det där att bli en klänning också.
Det gröna alltså.
Det svarta under är redan en klänning och sy är verkligen inte.
Min starka sida.
Jag vill mer än vad jag kan och min största bov är.
Genvägarna.
Men jag behöver en provdocka för att fixa överdelen och min käraste är på fotboll.
Så jag får bida mig ett tag nåla på sig själv är både svårt och smärtsamt.
Det har jag gjort så många gånger.
3 kommentarer:
fint tyg, det blir nog en stilig klänning!
tyget är underbart.
tungt fall, duchesse.
synd bara att jag
1. sydde helt fel jag skulle gjort klassikern klippa hål i mitten av stor rund cirkel
2. brände stort hål mitt fram det första jag gör när jag skulle platta sömmarna.
(2:an hade ju aldrig ens inträffat om jag tänkt på att göra 1:an rätt.)
Äh, vaddå, jag tror visst det kommer att gå galant. Jag älskade syslöjd men fick sällan sy hemma. Men jag har levt kvar i tanken att jag älskar att sy. Så när jag fyllde 25 fick jag en symaskin i present. Och vilken befrielse det är utan mamma över axeln. Ibland är huvudsaken att det får gå fort och att man syr av hjärtans lust.
Att sy med glädje är värt så mycket. Jag bodde ett kort tag granne med en kär vän och brukade ta min symaskin i scoutryggsäcken på ryggen och så hade vi sysessions. Då brukade jag säga till henne "jag känner mig som en rebell, jag går på känsla och stryker inte alla sömmar" och så skrattar vi gott, för hon känner min mamma nästan lika väl som jag gör. Så vad jag vill säga är: sy på känsla, ta genvägar där du vill, det är glädjen i att sy som gör att man vill sy och därmed utvecklas!
Skicka en kommentar