2010/04/21

Om mormor.


Min mormor.
Kerstin Lindmark.
Hon luktade alltid Oil of Olay den rosa sorten.
Hennes bullar var inte av denna värld.
Man fick ha både grädde och sylt på plättarna hos henne och var alltid med på ett parti kort.

Hon hade roliga julgransplundringar med en massa olika lekar.
Kan man nog även tacka min moster Katarina för.
Som bodde hemma och ärvt hennes ådra av leka-lära-älska alla barnen.


Jag saknar att sitta vid hennes vita köksbord och dricka te.
Ur kopparna jag nu har i mitt eget köksskåp.
Jag saknar att kika på folk med henne och att vrakfika.
Mormor älskade att vrakfika.
Jag saknar att se gamla svenska långfilmer med henne jag saknar.
Allt.

Hon hade ett gott hjärta hon var lärarinna och när hon träffade morfar.
Segrade kärleken, som farmor Anna morfars mamma sa.

Och Torsten nu pratar jag om min Torsten.
Inte om min morfar Torsten.
Han har haft turen att få en precis likadan mormor.
Som alltid är mjuk i rösten och ärvt leka-lära-älska alla barnen-ådran.
Synd att det är ett skitaskmoln från skitisland som sabbar för skitplanen.
Annars skulle hon ha varit här redan i morgon.

6 kommentarer:

I-L sa...

:-) Det får mig att tänka på min mormor också! Hon luktade också Oil of olay... Jag saknar henne varje dag. Det är så mycket jag skulle vilja visa och berätta för henne.

Men din Torsten, han har en mycket fin mormor han med!! :-)

Lisa sa...

fint!

Katarina sa...

Grädde, sylt och socker!

Mia B sa...

Farmors plättar med vaniljsocker. Ingen kunde baka plättar som min älskade lilla farmor Hilda Maria. Hon har varit bort många år, men nu ser jag henne i kusinens lilla tjej Alice som snart är två år.
Det glädjer mig att veta ...

Joanna sa...

lina,
en fin mormor har han verkligen.
och våra mormödrar, de är det svårt att sluta sakna.

lisa,
ja.

kata,
just det.
socker!
allt fick man ha på.
samtidigt.

mia b,
ja vaniljsocker ska det alltid vara i smeten.
min mormor hade i lite vatten, så att kanterna blev extra frasiga.

att se släktdrag från de tidigare generationerna är en bra tröst.
det påminner om att livet går vidare och var vi fått våra liv ifrån.

jessica sa...

vad fint du skriver. vad fint att hon får leva vidare genom dina ord.

kram på dig, vi syns ikväll!