2010/04/14

Om tårar och saknad.


En bild jag tog.
På ett bröllop i Landskrona det var bara några timmar kvar.
Av min mormors liv.

Jag tänker på vardagen och framtiden när jag sitter på tunnelbanan.
Måsten och borden och förhoppningar.
Det kan vara vad som helst som får mig att tänka på mormor.
Än sticker det i ögonen när jag tänker på henne och allt oftare nu.
Känner jag gråten bilda en klump i halsen det var ett tag sedan jag grät över henne.
Så klumpen vill väl snart ut kan jag tänka.

På ett fik i Högdalen.
Vi träffade två fina tanter de pratade med Torsten och med oss.
Om deras flytt på 50-talet och blåbärsskogen i Rågsved.
Förritin.
Den ena sade vi får hoppas att vi möts igen ibland saknar man små barn.
Och jag ville bara krama om henne och bestämma en mötesplats och svara.
Ibland saknar man gamla också.

5 kommentarer:

Linnea sa...

Så sant! Jag saknar ofta gamla i mitt liv.Men var hittar man nya att lära känna när man inga egna har kvar? Tack för en fin blogg förövrigt. Har läst länge men inte skrivit innan tror jag...

Alma sa...

å va fint.

Lisa sa...

vackert.

Ingrid sa...

Linnea skrev exakt det jag tänkte. Man kan absolut sakna gamla också. Om jag får barn, vilket jag fortfarande hoppas, då får det/de ingen farfar eller morfar. Förhoppningsvis finns en farmor och en mormor kvar...

Joanna sa...

linnea,
vad trevligt att du uppskattar den.
sånt gör mig riktigt glad och motiverad.

i rågsved finns det en pro-grupp som träffas och har trevligt.
jag har sett lappar på anslagstavlor och jag är så himla sugen på att dyka upp.
har jag torsten med borde det ju bli en hit?

sophie,
tack.

lisa,
tack.

ingrid,
det var alltid en liten orostanke som gnagde i mig förr, att mitt barn inte skulle ha några mor- eller farföräldrar.
nu fick jag ju ett barn medan alla lever, men de gör det ju tyvärr inte i all evighet.

jag har väst upp bara med min mormor, morfar dog när jag var två och min pappas föräldrar dog långt innan jag föddes.
jag kan inte riktigt koppla hur det skulle vara att ha fyra äldre.
vilken lyx.
ibland sörjer jag fortfarande att morfar inte fick leva längre, och undrar hur det hade varit att ha en gammal man som en av sina närmsta.

jag hoppas att dina framtida barn får ha alla.
länge.