2010/12/03

Om förra året och fullkomlig utmattning.



För ett år sedan packade vi ihop hemmet.
I Gävle.
Några lådor och några påsar varje kväll på helgerna drack vi vin till.

Skulle någon be mig att nu göra samma som jag gjorde då.
Allt jag gjorde då inte bara packningen av lägenheten utan förlossning, skola, slutarbeten, praktik, modereportage, idétävling, illustrationsjobb, bråk med hyresbolaget eftersom nya lägenheten var skit.
Då hade jag förmodligen börjat gråta.
Jag skulle aldrig orka det blir nog så att när något trappas upp sakta sakta så märker man till slut inte.
Hur överhopad och sönderstressad man faktiskt är.

Jag har länge förstått att jag varit trött.
Att jag varit mer trött än vad som är "vanligt trött".
Min käraste skickade mig en nyhet där symptomen prickar in allt.
Allt.
Jag känt det senaste året.
Och sedan han skickat mig den har jag gått och känt att så skönt.
Det är inte jag som är svag.
Det är hjärnan som är utmattad.

Det är jobbigt att försöka förklara för någon att jag är trött.
Mer än trött.
Att jag är så trött så att jag glömmer vad jag säger aldrig kommer ihåg hur min käraste jobbar och absolut inte.
Kan planera vem som ska hämta Torsten och när det ska ske.

Handlat mat har jag inte orkat göra på över ett år jag orkar knappt tänka efter vad jag vill äta till middag.
Om jag så bara tappat disktrasan i diskhon när jag varit på väg att torka av bordet.
Har jag skrikit svordomar och känt tårarna bränna bakom ögonlocket.
Och när det då är så dag ut och dag in och jag är så yr så att världen snurrar trots att jag sitter stilla i soffan.
Då är det så himla jobbigt att höra någon säga javisst ja är också trött jag sov säkert inte mer än sex timmar i natt.

Men sen jag läste artikeln.
Fakta: Utmattningssyndrom:
  • Utmattningssyndrom tillskrivs långvarig stress i personens yrkesarbete och/eller i livssituationen i övrigt.
  • De dominerande symtomen är brist på psykisk energi, onormal trötthet, känslomässig labilitet, sömnstörning och ofta symtom av kroppslig karaktär, såsom muskelvärk, mag-tarmbesvär och yrsel.
  • Till syndromet hör en påtaglig försämring av personens funktionsförmåga.
  • Behandlingen består av åtgärder mot identifierade stressfaktorer, rådgivning om fysisk aktivitet och sömnvanor, psykoterapi individuellt eller i grupp, avspänningsträning samt arbetsinriktad rehabilitering.
Då kändes det genast lite bättre lite som att jag som vuxen alltid måste ringa mamma och säga att jag känner mig sjuk.
Och hon säger jamen då är det bra att du stannar hemma från jobbet.
Som att jag måste få det bekräftat för att jag inte ska känna mig så vek.

5 kommentarer:

Lisa sa...

fina bilder!

Anonym sa...

Hej, känner igen mig. Det jag kan tycka är orättvist. Du är ung, välutbildad, familj runt dig. Har vi inte förstått något mer. Tappat tråden (jag). Lyssna på mamma. Hälsn Sonja fr urspr Gävle

Johanna sa...

Du vet, eller det kanske du inte vet, men förra sommaren, 2009 alltså, insåg jag att jag var utmattad. Jag hade kanske haft aningar på våren, men inte tagit det på allvar. Efter fem veckor på mitt sommarvik sprack det och jag tvingades sluta. Varenda jäkla symtom av det som kallas utmattningssyndrom stämde in på mig också. Sedan var jag ledig i fem veckor och började kanske komma tillbaka, men sedan började skolan och jag var inte. alls. redo. Sänkte kraven, gjorde bara det jag var tvungen, det hände saker som gjorde att allt tog längre tid, men men tiden blev det bättre.

Det är skitjobbigt att vara utmattad. Jobbigt för att man sällan blir tagen på allvar och för att det suger att känna och må som man gör då.

Hoppas du mår bättre och hanterar det väl i dag när du får varningsklockor! Kram på dig

HannasVirrVarr sa...

Jag har också varit med om den där utmattningen. Det är alldeles hemskt, och det tar tid, mycket tid, att bli bättre. Och efteråt är åtminstone jag hemskt känslig för stress.

Det är precis som du skriver att det trappas upp vartefter så man märker inget förrän väggen är nådd. Och då räcker det inte att slå av på takten med en växel. Utan man måste slå av helt på farten för att någonsin kunna bli pigg igen.

Kämpavidarekramar!

cicci sa...

Även jag har varit där. Mitt satt hårt och det tog tid. I 1 1/2 år var jag borta från jobbet. Mitt kaos kom efter två tätt födda barn som inte sov på nätterna. Den ene sonen hade även kolik under en långre tid. I huvudsak var det år av sömnbrist som gjorde mig sjuk sa doktorn. Nu är jag bra igen och jag har lärt känna mina gränser bättre. Jag läste din blogg förra hösten och tänkte på hur du klarade det du gjorde. Jag blev faktiskt lite orolig då för jag såg att det var för mycket (i alla fall för mig :) )