2010/12/09

Om hemkomst och ompackning.



Han gillar väldigt mkt att sova.
I sin nya säng han Torsten.
Min rara pojke.

Inte för att han gör det nu han sitter i mitt knä och tittar.
På Rumpnissarna.

Att vara borta från honom i en annan stad och ännu värre i ett annat land.
Det är svårt.
Jag tänker inte konstant på honom men när jag ser ett annat barn.
Skär det av saknad i mig.
Så jag försöker att titta åt andra hållet då.

I morgon åker vi till vänner och hälsar på.
En hel helg så himla trevligt ska det bli.
De är underbara att vara med.

Jag skulle behöva packa.
Städa undan lite och lägga mig oerhört tidigt men kommer jag att göra det?
Torsten har fått för vanan att somna först vid tio och fram till dess.
Vill han att jag ska bära honom över allt min kropp värker.

1 kommentar:

Lisa sa...

vad mysig den första bilden är. :)