Om en fälla om en fångst.

Hej.
Jag har fastnat.
Jag har blivit fast i mitt konstiga sätt att skriva, egentligen började det hela med att jag tyckte att texter på bloggar var svåra att läsa när de är för långa.
Och det hela fortsatte med att jag ofta inte hade så mkt att säga, vilket ledde till långa pauser i min hjärna innan jag skrev vidare.

I texten märker man sällan pauserna och det hela slutar bara i någon slags pannkaka.

Men jag tar mig inte ur, hur jag än försöker kommer det ändå en punkt där det inte ska vara en.
Och när jag själv läser mina texter kan jag tillslut bli galen.
Så nu försöker jag ta mig ur en stil jag har tröttnat en smula på.

Vi låter en burk jag fyndade på loppis bli pausfågel så länge.
Återkommer om någon dag eller två.

Hej så länge.

Om vårkläder.

Eller iaf våriga kläder.

Jag är inte helt besatt av våren av att den ska komma.
Ljuset som är här nu gör att jag känner mig nöjd.
För nu.
Det håller någon månad till tror jag.

Eller kanske försöker jag bara att inte tänka för mkt på den.
För att det blir outhärdligt då?
Om två veckor åker vi till fjällen det här året planerar jag att inte bli magsjuk och ligga inne.
Den enda dagen av sol veckan bjuder på.

Om ett halsband och ännu mer jobb.

I dag gick jag till jobbet och fick mer jobb.
Från en halvtidstjänst till en heltidstjänst.
Fast jag jobbar redan heltid, men på två stycken deltidsvikariat på två olika redaktioner.

Men anställd.
Heltid.
Tills vidare.
Det är en märklig känsla det är som att jag andas ut.

Vilken tur att jag hade ett festhalsband så att jag kunde fira.
Det skulle jag gärna ha i fler färger.

Om saken i sina egna händer.

Ibland får vi ta saken i egna händer.
Man kan inte gå omkring och hoppas på fredagsblommor från sin kille.
Om man inte själv köper fredagsblommor.
Till sin kille.

Man kan heller inte gå omkring och hoppas.
Att han ska förstå precis hur fint man tycker att det är.
Att få smycken vid speciella tillfällen som till exempel när man fått fast jobb.

Så då köper man själv.
Då köper jag själv.
Ett halsband från Afro art jag såg det redan i somras och tänkte då.
Att får jag jobb då köper jag det som minne.
Som milstolpe.
Att alltid minnas det jobbeskedet med.

(Snart är det fredag; hurra!)

Om en onsdag med mkt att göra.

Jag har postat paket och skickat brev en massa massa brev.
Jag sprang ärenden på lunchen och magen knorrade av hunger igen redan vid halvtre.
Hade korta möten på jobbet och mötte en vän för lite middag och samtal.

På morgonen såg jag gradantalet ute och tog på mig tre koftor samt benvärmare (se bild ovan, dock minus en kofta).
Nu har jag grava abstinens efter min son en timme på morgonen är alldeles för lite på en dag.
Ändå tänker jag lägga mig i ett enskilt rum med öronproppar instoppade.
För att få sova.
Åh sömnen så ständigt välkommen den ändå är.

Om.

Blänket i glaset?
Om ytterligare två bilder från hemmet?
Om ett klagan över tröttheten eller kylan eller naiva människor?

Jag tog en bild på mina fina kläder men batteriet i kameran tog slut.
Innan jag hann föra över till datorn och visst har jag ett extrabatteri som är laddat och redo.
Men ska vi gissa om jag orkar hämta det eller är det alldeles för enkelt?

Vi tittar på Dansbanan i Täfteå.
Det är roligt att dansa pardans jag fick lära mig det i skolan.
Våga stuffa hette det.
Jag hoppas att dansbanans tradition för alltid lever vidare men vågar vi gissa på det också?

Om ett undrets dag.

I söndags hade jag helt plötsligt gått och småplockat så länge.
Att det rent av blev färdigstädat (på sina ställen).

Skåpet i hallen har nog aldrig varit utan högar och nycklar och hörlurar.
Så jag firade genom att ta bildbevis.

Om det mjukaste skinnet.

Små bäbisskor i mjukaste vitt skinn.
Jag fattar bara inte vad du ska med dem till sa min käraste.

Någon gång i världens framtid någonstans på jordens klot finns det nog ändå en chans.
Att det föds ännu en bäbis.
Och då kanske den bäbisen får ett par små bäbisskor.
I mjukaste skinn.

Om den hårda veckan.

Sambon jobbar från tidig morgon.
Jag lämnar Torsten innan 07.30.
Det är.
Som de säger i ett mkt bra avsnitt av Seinfeld; go time.

Om scones och lugn musik.

Vi lyssnade på musik och jag bakade scones.
Det kom lite släkt på besök och vi hade en bra söndag.
Varför måste de vara så korta?

Jag försökte mig på en sovmorgon.
Det är egentligen lönlöst eftersom Torsten hela tiden ropar efter mig kommer in i rummet och drar i min hand.
Eller ger mig presenter så som innetofflor gamla strumpor som legat på golvet en plastmikrofon Molly mus i röd klänning och ett halvt påskägg i plåt.

Det är inte samma sak när pappan tar sovmorgon.
Jag känner stor avundsjuka över detta.
Så vi stiger upp samtidigt jag och min käraste.
Solidariskt vid halvsex vi är som två skuggor.

I dag försökte jag i alla fall.
Låg ända till åtta på morgonen.
Fick säkert femton minuter sammanlagd sömn extra på de två timmarna.

PS.
Jag skulle gärna vilja att minifåtöljen var i min storlek.

Om konsten.

Så fin den är.
Konsten.
Tur att vi har den.

Om vårvinterdagarna.

Hurra nu går vi ut i vårvinterdagen och har det skönt.
Gör ärenden utan tider att passa såna saker som mest är roliga och orkar vi gör vi mer.
Orkar vi inte åker vi hem och fikar.
Den bästa sortens dagar.

Om vår fina barnvagn.

När Clara skulle välja barnvagn var det så många som avrådde henne från en gammal vagn.
Att jag var tvungen att berätta min åsikt.
Min åsikt och framför allt min erfarenhet.

Många hävdar att de gamla vagnarna är så farliga i säkerhetssynpunkt.
Och att de nya vagnarna är så säkra de kan vara för ditt barn.
Men faktiskt så har en kollega till mig berättat om ett konsumentest hon gjorde en gång.
För en av Sveriges största föräldra/barntidningar.
Och där kom de fram till att de nyare vagnarna hade så många fler klämrisker än de gamla.
Även om de gamla också har det.
Ingen vagn kan vara 100 % säker man måste hålla koll själv också.

Vi köpte den av en trevlig kvinna i Malmö.
Jag gillade henne efter bara några korta ord i mejl.
En liggdel och en sittdel till ett väldigt bra underrede med stora och smala hjul som skurit som en kniv i varmt smör.
Genom snömassorna på vintern.
Den är skön att köra och svajar lagom för Torsten att vyssjas till sömns i.

När vi åker upp till Norrbotten har vi lånat en avställd vagn.
Den är nyare och väldigt lätt.
Så lätt att det nästan känns som att den ska flyga iväg.
Och det har varit betydligt svårare att köra den i snö.

Men är man inte den typen som gillar gamla saker.
Ska man så klart inte ha gamla saker.
Jag hoppas bara att folk väljer vagn efter vad deras hjärta säger och smak tycker.
Inte efter vad de blir skrämda till att välja.


PS.
Jag hoppas på att få fler barn som kan åka i den här vagnen men just nu vill vi ha en lite mindre.
En som jag har förstått kallas sulky.
För att Torsten inte längre behöver sova i vagnen och en sulky är lite smalare att ha i rulltrappor och tunnelbana och till dagis.
Några tips på till salu?
Exempelbilder på vad jag hade tänkt mig:
Kanske en gul.
Eller en röd.
Eller varför inte randig?

Om en klänning med veckade band.

Och i dag doftar jag Helena Rubensteins Wanted.
Jag doftar som en kär vän som gifter sig om en vecka.
Jag tjatar och tjatar om det mest för att jag tycker att det är så fint.
Deras kärlek är fin och deras tillvägagångssätt vad gäller själva giftermålet är fint.
Det känns precis så som de ska ha det.
Rätt.

Jag ska leta en lista att fylla i nu.
Om jag hittar någon rolig?

Om någon av er köpte den vackra klänningen?

Va?!
Den är såld!

Är det någon av ni som har köpt den?
(Linnéa Linnéa Linnéa?)

Om några ringar.

Det enda som hindrar mig från att köpa ringar på etsy och liknande ställen.
Är att jag aldrig kan lära mig min ringstorlek.

Just nu är jag etsybesatt och kan sitta i timmar och leta olika saker.
Bara för att se vad som finns.

Om vårvintern och små små djur.

Vårvintern är så glad.
Med tulpaner och starkt solsken och vit snö med droppar från taket.
Och framtinade trappsteg som man kan sitta och dricka sitt kaffe på.

Vårvintern ger den sista energin vi behöver för att orka ända fram till våren.
Och innan vi blev sjuka hann vi få lite sol.
Hos mina svärföräldrar Torsten gillar att vara där för de har både hund och bil och en mekanisk fågel i bur som kvittrar när man klappar.

Om sjuka dagar.

Jag klarade mig inte jag blev också sjuk.
Det börjar kännas bättre nu men så fort jag äter blir det uppror.

Torsten klättrade på väggarna min lillebror fyllde år.
Jag hade köpt ingredienser till tårta men han fick göra den själv.
För att slippa bli smittad.

Veckan känns konstig jag känner mig snuvad på välbehaget.
Att det snart är fredag.
Och trots att jag blir så arg att jag inte ens klarar av att reagera.
På folk som menar att småbarnsfamiljer är parasiter på samhället.
Så går jag ändå och har dåligt samvete över att ha vab:at så många dagar och lämnat jobbet i sticket.
Som om de inte klarade sig utan mig.
Som om någon skulle tycka att jag är oseriös för att jag är hemma med mitt barn.
Och nu även alltså hemma med mig själv.

Om den vackraste klänningen i världen.

Om jag blott vore.
Samma storlek som klänningen då hade jag köpt den utan att blinka.


Det är kanske den vackraste klänningen jag sett.
Färgen modellen materialet detaljerna.
Allt är så som jag föredrar det.

Jag har en vacker vän som skulle passa utmärkt i den.
Hon är i Paris nu och hade jag bara råd.
Skulle jag buda ner den till henne som en bröllopspresent något att fira smekmånad i.

Den finns på etsy.

Om en lampa från mormor och en svår vägg.

När sakerna från mormor delades upp.
Förvånades jag över att vissa saker tillföll mig.
Att inte alla stod och slet i dem och sa att det var deras bästa koppling till mormor.
Lite naivt hade det undgått mig i alla dessa år att vår relation till mormor varit olika.

Min mamma och hennes syskon hade så klart inte samma känslor inför saker som mormor hade när jag var liten.
Eftersom hon inte haft dem när de var små.

Jag kommer inte ihåg mormor tack vare alla ägodelar jag ärvt efter henne.
Men det känns lite tryggare att ha dem här jag känner henne lite mer närvarande.
När hon nu är så långt borta.
Varje gång jag tänder lampan i hallen tänker jag på henne varje gång jag ser tavlorna ovanför datorn tänker jag på henne.
Och varje gång jag smörjer in mig med Oil of Olay tänker jag på hennes mjuka kinder som dallrade när hon skrattade.
Och som var så fint fräkniga och hur hon förde händerna när hon smorde in sig med Oil of Olay.
Det får henne att kännas lite mer.


Och väggarna i sovrummet då.
Hur gör man för att vinna över dem?
Säger att jag visst ville ha mina speglar lutade mot den och att det ger ett mer spontant utseende som jag önskade.
Inte låtsas om det misslyckade hålet som inte gjorde något annat än böjde borren till oigenkännlighet.
Om jag låtsas att jag vunnit, har jag vunnit då?

Om en konsumtionslista.

En lista från kvinnan jag ofta hittar listor hos.
Hon hittar dem väl ibland hos andra tjusiga kvinnor.
Nu kör vi.

Skor (som oftas): vita innetofflor, female timberlands, brunsvarta med rågummisula.
Sneakers: jag äger inga.
Jeans: jag äger inga.
T-shirt: jag har en t-shirt, den är puderrosa och har något slags glitter på sig och ett tryck vid vänstra nyckelbenet som ser ut som blyertsklotter (jag har inte använt den sedan jag var gravid, dvs sommaren 2009).
Underkläder: enfärgat, puderrosa och svarta och vita.
Väska: använd sedan jag köpte den i november (rekord, eftersom jag oftast byter varannan dag) svart i läder och mocka med en montazamitassel.
Plånbok: korallfärgad i mjukaste skinn, med benvitt sidenfoder..
Solglasögon: väldigt många, gärna stora med brunt glas.
Klocka: har ingen.
Smycken: stora korta halsband eller långa många.
Teve: matt svart, det var det viktigaste, försäljaren ville sälja oss en större och högblank till samma pris, vår förklaring att vi inte ville ha större kunde han inte ens greppa, vår förklaring att vi inte ville ha högblankt kontrade han med "men det är inne nu".
Mobiltelefon: borstat stål, det är viktigast, och den är av märket htc.
Dator: en vit liten och en i borstat stål som är större.
Smink: gärna i guldiga förpackningar som andas förritin.
Ansiktskräm: Oil of Olay för att det luktar mormor, och några dyra droppar från Decléor.
Lotion: har väldigt svårt för lotion, men använder ibland Aroma Confort Systeme Corps Lait Hydratant Moisturising Body Milk (jättlångt namn).
Deodorant: sedan jag var 15 ungefär; Nivea, den vita.
Tandkräm: någon inte allt för stark, och som man inte behöver skruva av korken på.
Schampo/balsam: Barnängens ljusgröna och Korres från Apoteket (fast den senare var inte så bra på mitt hår, den luktade mest gott).
Tvål: HTH och Korres i duschen, på handfatet ICAs pumptvål.
Parfym: många olika, Lovely, Crystal Noir, Marc Jacobs perfume, Chloé, Parisienne, Wanted, Light blue.
Dofter är viktigt jag kopplar allt till dofter och jag känner allt för väl allt som luktar och jag älskar när en blogg jag läser listat parfymer hon använder för då får jag en personlig detalj som annars inte går att ana.
Genom ord.
Mineralvatten: när jag är törstig och inte är vare sig hemma eller på restaurang, då köper jag hellre vatten än läsk.
Ramlösas kaktussmak är god.
Vin: rött, eller välkyld stoneleigh.
Drink: helst gin och tonic men ginen ger mig röda flammiga utslag.
Bröd: mammas stompa (borde ge er receptet, det är gudomligt).
Mat: gillar kryddigt och starkt, vitlök och curry.
Glass: gammaldags vanilj eller anisette från Sias Världens glass (den verkar tyvärr inte göras längre, och jag som till och med tog laktosmagesmällen om mina laktras var slut, för att få äta den).
Godis: lakrits.
Säng: så naken utan en sänggavel.
Lakan: pastelliga.
Frisörsalong: sist jag klippte mig hos frisör var sommaren 2004 i Umeå. Då hade jag inte klippt mig sedan sommaren 1993.
Dagstidning: en "rikstäckande" som skriver väldigt mkt ur sthlm-perspektiv.
Magasin: Vi prenumererar på Filter och Offside (den senare inte i mitt intresse) men på jobbet läser jag mängder.

Om tallrikarna som äntligen kom upp.

Förra helgen efter lite sol och socker.
Hade jag ork nog att fixa.

Jag fixade upp två tavlor den ena har stått i ett hörn sedan i somras.
Bakom en gardin och skämts har den stått.
Den andra köpte jag i december så det var inte alls lika farligt.

Tallrikarna köpte jag för så länge sedan att det tänker jag inte ens avslöja.
Nu slipper de iaf åka in i micron för att värma div. mat åt gäster som inte vet.
Att de står i skåpen i väntan på att bli prydnader och inget annat.
De slipper få hjärtat i halsgropen när jag skriker nej inte den!

Om utelekarna och söndagarna.

Det är ju inte så där väldigt mkt han kan göra i sin vinteroverall.
Med vinterhandskarna och vinterskorna på.
Vad hittar man på med ett barn som vill hoppa skutta springa pilla men som måste vara klädd.
Som fem duntäcken lindade till en boll?

1. Man kan titta på fåren.
2. Man kan sitta på en sak som gungar.

Det blir ofta just söndagarna som vi går ut.
Eller kanske lika gärna lördagarna också men just det här var en söndag (inte i går dock för då var vi upptagna med att kräkas).