Tredje advent – jösses!
Jag har fortfarande inte fått upp ljusslingan på balkongen som jag så länge sett fram emot att kunna tända.
Och hur kommer det sig att de där ljusen när vi var små förblev otända i en evighet?
Jag kommer ihåg hur jag på första advent tittade på det fjärde ljuset och tänkte.
Det kommer en dag när vi tänder även det, men hur ska jag klara av att vänta så länge?
Sen när det väl var julafton och fjärde ljuset var tänt, tänkte jag belåtet tillbaka på den där tiden av väntan.
Att den äntligen var över, att det nu äntligen var jul, med brickor av godis och hela huset med tända ljus och mamma lagade god mat och alla gick omkring och njöt av allt mys.
Jag kommer ihåg hur härligt det var med årets bokskörd i trave intill mig i sängen, med Aladdin-asken, vi fick alltid en var av pappa, i knät.
Redo att försvinna i en ny värld.
Nu: lilla lekparken och sen pepparkaksbak för hela familjen hos svärföräldrarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar