Fortfarande lycklig frågade.
Med åren har jag gjort med mitt läsande som med mitt filmtittande.
Jag kan ta samma titel om och om igen, eller förse mig med något så lättsmält att det inte ens är värt att spara efteråt.
Under gymnasiet läste jag Liftarens guide… väldigt många gånger.
Nu är det hellre engelsk chic lit.
Därför att jag ser tiden som en chans att koppla av och då gör jag det bäst genom att bara få må lite bättre.
Läsa något som alltid slutar med att kärleken vinner.
När den svenska översättningen av Sofies värld kom 1993 fick jag den i julklapp av min mamma.
Den gillade jag.
Kanske skulle läsa om den?
Sen är jag svag för Erlend Loe och Arto Paasilinna.
Och Nick Hornby.
Men om någon vill att jag specifikt ska peka på en bok jag läst.
Då brukar jag säga Skrattets rike av Jonathan Carroll, bara för att den är så knäpp (men ändå lite läskig).
Fast det var över femton år sedan jag läste den, så egentligen har jag ingen aning om vad jag tycker m den längre.
2 kommentarer:
Skrattets rike, det är den med bullteriern va?! Den måste jag läsa om, det var så länge sedan men jag gillade den skarpt när jag läste den! Och om du inte redan läst Påven Johanna av Donna Woolfolk Cross, tycker jag verkligen du ska göra det!
God Jul!
Kul! Jag gillar också Erlend Loe, Arto Paasilinna och Nick Hornby. Fast av Hornby har jag bara läst en bok, men den fick mig att brista ut i skratt flera gånger.
Skicka en kommentar