Och aldrig känner jag mig som en så dålig.
Myglande.
Mamma som när mitt barn hämtas av någon annan än mig/min man, och ska där vara någon timme fram till att min man slutar.
Medan jag själv ligger i soffan och dricker te och äter choklad.
Mammahjärnan verkar inte gå att övertygas med det logiska i det hela.
Och av det faktum att han ÄLSKAR att hämtas av andra, att få följa hem till farmor och farfar och hunden, den här veckan har han pratat om det sedan i tisdags.
I måndags hämtades han av farfar, så den dagen var ju säkrad.
Eller att han sällan tycker det är lika kul att komma hem som att komma till någon annan.
Inget biter på den ibland mkt tröga mammahjärnan.
5 kommentarer:
Usch vad jag känner igen det där. Men det MÅSTE ju få vara så just nu. Och vad skönt att ni har familj så nära.
det är verkligen en lyx att hans farmor och farfar är så nära nu.
när vi flyttade för två år sedan flyttade vi söderut, ännu längre från min familj, men huvudsaken var att vi flyttade nära någon familj.
min makes familj är inte fy skam, det är jag oerhört tacksam över, eftersom det är här vi är nu och antagligen kommer att vara under en väldigt lång framtid.
Tänk på att sonens liv berikas när han har flera nära kära vuxna omkring sig,
och gläds åt att ni har ett fungerande nätverk!
På vår förskola gläds alla barn med den som hat lyxen att bli hämtad av "någon annan". Det är en ynnest att vara längtad och kunna bli hämtad av fler än mamma och pappa.
Jag vet att det är svårt (och som du säger, logik biter inte på mamma-hjärnan): Men sluta mobba dig själv. Du skulle aldrig tolerera att någon sa till dig "Vilken DÅLIG mamma du är som inte hämtar ditt barn i vått och torrt!" så du ska under inga omständigheter säga det till dig själv!
spiffolina,
så är det ju verkligen – han trivs med många.
det är bara så svårt för mammahjärnan att ta det till sig, att det är enbart BRA att låta honom vara med andra.
det är så många skuldkänslor som kommer fram när man inte orkar med sitt barn.
jag vet att han mår bra, det är det som är det ologiska i mammahjärnan.
emma,
ja! de ska jag genast göra!
eller försöka.
tack.
Skicka en kommentar