Om besöken.

Sonen och maken är ute på museibesök igen.
Jag vill inget hellre än vara med när Torsten upplever alla dessa nya saker.
Kanske vill man det ännu hellre när man är kulturpedagog och det handlar om museum?
Eller så är det samma för alla föräldrar som har ett barn under sprudlande utveckling.
Med vill jag vara.

Blir ömsom ledsen ömsom glad när mms:en skickas till mig.
När jag ser hur roligt han har det.
Glad för att han har roligt, ledsen för att jag inte orkar ha roligt med honom.

Försöker bjuda hem folk, men alla har egna liv att hinna med.
Isolering gör väl även den mest folkskygge en smula uttråkad?
Man hinner med så många tankar, ibland blir det fel av för många tankar.
Ibland vill man rensa huvudet genom en storstädning av lägenheten, men inser att orken knappt räcker till för att göra en slät kopp te.

Om en månad, säger de att bäbisen ska komma.
Om en månad cirka, med bäbisar kan man ju inte alltid veta så himla exakt.