Och jag föder inte barn.
(Inte än på några veckor.)
Men jag försöker göra färdigt en bildbok från Torstens första levnadsår.
Innan nästa unges levnadsår tar vid tänkte jag.
Därför är jag insjunken i minnen hela dagarna, och har gått igenom så många bilder från när han var ny att jag nästan blir förvånad när han kommer hem från förskolan och pratar med mig.
Gamla känslor kommer närmre ytan när man går in i gamla bilder.
Tiden från när han var ny, och från när jag började om skolan tre veckor efter förlossningen.
Jag kanske inbillar mig, men jag tycker att det syns på mig.
Tröttheten.
Och under vintern och våren även nedstämdheten, utbrändheten.
Det funkade då, jag visste att vi gjorde på rätt sätt, jag är glad att det kändes bra.
Men den här gången är det min tur att vara hemma första tiden.
Första tanken var att jag skulle vara hemma heltid i fyra månader och att vi sedan skulle dela föräldraledigheten och arbeta 50% vardera.
Men arbetssituationer förändras, och nu har jag ett jobb att gå tillbaka till, bara ingen redaktion, så det lockar mindre att kasta sig tillbaka i arbetet.
Och min man är inne i mediabranschens berömda las-ekorrhjul och varje sommar är vägen in i en ny vikarieperiod.
Jag stannar hemma till hösten.
Förra gången var en annan sak.
Då var det tvärtom.
Då passade det bättre att fadern pausade karriären, så att det den här gången blev "hans tur" är mest för att det passar vårt liv bättre.
Man kan inte alltid göra allt med millimeterrättvisa.
Och den här gången får jag inte kalla kårar längs med hela ryggraden bara av blotta tanken på att amma.
Så kanske jag till och med gör det.
Man tror man varit med om något förr, men det är alltid olika, varje upplevelse är en upplevelse i sig.
Det finns inget slentrianmässigt i att få barn, det tror jag även en fembarnsförälder skulle säga?
4 kommentarer:
Snälla, vill du berätta hur du gör Torstens bildbok! Använder du en färdig mall som du kan tipsa om?
Den där sabla "Mitt första år"-boken är mitt ständiga dåliga samvete... trots att jag verkligen vill ta mig tid att göra den, och till och med tycker det är roligt att sätta ihop ord, bild och form.
Lycka till med eventuell amning! Det är verkligen ett hantverk, men funkar det så är fördelarna oändliga.
Blir det ett syskon till min pojk någon gång, kommer jag nog också vara hemma första tiden. Det var det bästa för oss att min man var hemma medan jag pluggade, men nu när man jobbar skulle jag nog tänka mig slippa en hel del utav pumpandet på raster som det blev förra gången... :)
Fotobok har jag också planer på. Framkallar foton, men orkar aldrig klistra in dem...
Man kan ju dela lika även om mamman är hemma första tiden. Vi delade upp det så att första halvåret var jag hemma, och sedan var vi lediga båda två i tre månader (och tillbringade tiden utomlands) och sedan var min man hemma i 7-8 månader. Det här förutsatte förstås våra fasta anställningar.. Vi kände oss mycket lyckligt lottade att kunna göra en sådan sak.
Kommande gång gör vi nog på ungefär samma sätt. Bästa tiden var helt klart att vara föräldralediga tillsammans, vilket möjliggjordes av semestrar och rätt till att båda föräldrarna är helt lediga från arbetet med barn som är yngre än 18 månader (med en föräldrapenning).
Smart med fotobok. Jag borde ta tag i och göra något liknande innan den nya bebben tittar ut.
anna,
jag använder mig av blurb.com.
de har tre (tror det är tre?) varianter av olika erfarenhetsgrad, så om man vill kan man ladda ner plug in till indesign och göra allt själv så som man är van när man är formgivare, eller så använder man sig av några enklare metoder där man inte behöver göra så mkt mer än att lägga in bilderna.
emma,
det kan vara en tjusning i att ha provat båda varianterna, även om det är synd att det inte går att göra med ett och samma barn.
min ultimata variant är 50-50 från första början.
så att båda får vara med i alla barnets stadier.
jenny,
visst kan man!
vad härligt ert upplägg lät, med den gemensamma perioden i mitten.
förra gången blev så hemskt snedfördelad för vår del (han hemma tio månader från början, jag hemma två månader i slutet), och helst skulle jag vilja börja dela 50-50 lite tidigare, men gör vi så innebär det att min man med största sannolikhet blir arbetslös och står utan vikariat (för att han fyllt las-kvoten på de arbetsplatser som känner till honom, och de andra arbetsplatserna är mitt inne i semestervikarier och inte har någon anledning att låta någon av dem gå för att ta in ett oprövat (om än mkt erfaret) kort).
det kändes mest rimligt så här.
hade han haft en fast anställning hade det varit en helt annan sak.
fotoboken: bara gör den!
blurb.com
jag har stor prestationsångest över den och kommer verkligen ingen vart, men nu tusan ska den bli färdig!
Skicka en kommentar