2012/01/05

Om mitt jobb.

Annie frågade.
"Om mitt jobb (ditt alltså). Det vore spännande! Om det du skapar och kanske om ett smakprov från din portfolio?"




Nu befinner jag mig ju i lite av ett limbo jobbmässigt.
Sedan årsskiftet är jag inte längre kvar på redaktionen där jag började min praktik och senare fick heltidsanställning.
Och går från sjukskrivning över till föräldraledighet, så en ny redaktion får jag först om många månader.

Men innan detta var min arbetsdag lite så här:
Åka till jobbet, slå igång datorn och de två stora skärmarna.
Logga in och sen ut i köket och koka te.
Öppna alla program, läsa mejl, hälsa på kollegor, och sen börja plocka texter som redigerats färdigt.
Se vad det är för typ av jobb, om det ska vara endast ett uppslag, eller om det får gå på flera sidor och kan bekostas med en ingångssida (enbart bild och rubrik och ingress).

Sen väljer jag ut de bilder som är bäst, och försöker placera dem så att de går bra ihop gentemot varandra, men även med den löpande texten.
Och många gånger leta på bildbyråer efter bilder att köpa.
Många gånger kontakta hotell för pressbilder (eftersom jag jobbade på en resetidning).
Och rita kartor.
Hjälp var många kartor jag ritat i illustrator och när man gör stadskartor kan ni lita på att det blir fel någonstans.
Och att det alltid är någon som vill påpeka att tredje gatan från höger bara är två kvarter lång och inte fyra, där någonstans i Bogota eller Buenos Aires yttre trakter.

Fördelen med att arbeta på en mindre redaktion med bara en layoutare med AD, är att man får göra det mesta.
Ibland har jag illustrerat själv, gjort bildkollage till konsumentjobb (hur roligt som helst faktiskt) och små plocksidor (älskar plocksidor, både att läsa i andra tidningar och att göra själv).

Sen kommer det några rundor av korrigering i layouten.
Man sätter upp hela tidningen på en vägg, utskrivna a4:a på sidnumrerade plastlister, så att man lätt får en överblick av flödet.
Och ser om något jobb krockar med ett annat och behöver ligga på en annan plats i tidningen.
Och hur formen ser ut.
Ändra, fixa, byta bild, byta ingångsbild.

Som väldigt många heltidsarbetande formgivare är mina egna verk det som kommer i sista hand.
Eller så kanske det inte alls är för de flesta?
Bara för mig och några? Nä…?

Min portfolio är det iaf inget aktuellt flöde över, men ni hittar den här om ni är nyfikna.
Dessvärre finns det inga layouter jag själv tagit fram för den tidskrift jag jobbade på.
Det var något jag skulle fixa innan jul men jag blev så mkt sämre och orkade aldrig riktigt åka in till jobbet.

Jag ser fram emot att prova en ny redaktion.
Ny form och nya kollegor, det berikar och utvecklar och åh vad jag längtar efter att arbeta igen.


(Bilderna ovan är alla gamla skoluppgifter från 2008/09 SUUUUCK vad jag vill hinna (orka/inspireras) till nya saker.)

4 kommentarer:

Chula sa...

Spännande att läsa!

Annie sa...

Ja, tack! Jag var så nyfiken. Tack för fin inspiration, gillar framförallt den första bilden, omslaget. Dessvärre verkar inte portfoliolänken funka, det vore jättekul att se. Jag såg inlägget härom natten när jag var vaken, vaken efter att ha nattat om sonen men inte kunnat somna om själv. Men, jag satt med min sovande mans nyinköpta hightech smartphone av känt fruktmärke så jag lyckades inte kommentera...

Joanna sa...

chula,
vad kul att du tycker det.
jag gillar ju också att läsa om andras jobb, ändå tänker man kanske lite för lätt "vad har jag för intressant att dela med mig av? jag går ju bara till jobbet".

annie,
så knäppt med länken.
ibland gör blogger så där, man skriver in länkadressen och klickar ok, men kollar man sen i inlägget har det lagts till ett "www.blogger.com" före adressen man skrev in.
vet inte varför det blir så, nu har jag iaf ändrat.

och så typiskt det där när man inte kan somna om!

Voltaires Vardag sa...

Fasiken vad fint, så impad! Och nej man är inte en supermamma för att man bakar bullar. Jag hatar att baka bullar. Jag är en supermamma för att jag har barn och sätter dem framför mig och inte blir bitter på kuppen...typ. Jag bakar kakor istället för det går snabbare och jag luras ALDRIG! Det är taskigt.
Kram