Just nu är han väldigt noga med att påpeka att allt är hans.
Inget är bäbisens.
Men ibland drar han upp min klänning.
(Bäbisen kan ej höra genom den, säger han.)
Och frågar om den vill komma ut, och så petar han på magen, klappar lite grann (ger en rak höger också, om man inte är vaksam och hugger tag i hans arm i tid).
Hemma har vi äntligen fått upp de första delarna av ett hyllsystem vi börjat samla på oss på.
Vi har valt den djupare varianten på golvgavlarna, för att få plats med vitrinskåp och alla stora konstböcker jag har.
Vilket innebär att vi nu har ca 30 hyllplan (och väggavlar) till den smala varianten liggandes under vår säng.
Är iaf väldigt glad över tidningshyllorna, som tillåter mig att se även framsidan av böckerna.
Lampan jag har efter mormor ger så vackra skuggor på väggarna.
Men den är skoningslöst skarp i sin belysning.
2 kommentarer:
Åh, du tar så fina bilder!
Det är sjukt spännande såhär på sluttampen vad gäller bebis.
En vän har på söndag gått två veckor över tiden och jag vågar knappt ringa henne :)
Vill inte att hon ska känna att jag tjatar, vill bara hålla sällskap och säga oh och ah och snart, vad härlit det ska bli...
Jag vill önska er ett fett (hoho) lycka till med förlossningen och säga att du är jäkligt snygg och strålar trots illamående och smärta...
Kram
lotta,
tack!
varenda liten känning jag har gör mig helt spattig av nervositet.
vad spännande med din vän, jag förstår verkligen att du inte vill ösa över samtal, även om man ju mest bara är ivrig.
själv har jag börjat inleda alla sms som jag skickar till min mamma och syster med "nej jag föder inte barn".
tack för feta lyckönskningen, förlossningen är något jag ser fram emot, inte öppningsskedet, men att få sätta igång.
det känns häftigt.
kram.
Skicka en kommentar