Väldigt många saker i mina studentrum.
Det här på Historiegränd 8 var ändå det värsta.
Det var som en varm filt som jag kröp in i.
Elva år sedan.
Jag hade sällan besök där, träffades alltid ute eller hos andra, kunde sitta i soffan i timmar och göra halsband och annat med pärlor och silvertråd.
Och pratade i telefon.
Notera ljusstaken i fönstret.
6 kommentarer:
Gillar verkligen dina backspegelposter. Påminner mycket om mig själv för 10 - 15 år sedan; svart eller plommonlila var färgen, indiepop och Janis Joplin, färga batik och virka silvertrådssmycken, Sonja Åkessondikter och filmen Jack...
Känns som ett annat liv. // Anna, 77:a
Min man bodde på Biologigränd typ samtidigt. Tror inte hans lägga var lika ombonad ;-)
Å vad jag älskar att få ta del av dina tillbakablickar!
Åh, Bill och Bolla. Världens finaste berättelse. Mina barn och jag älskar den!
anna,
vad roligt att du gillar!
jag tänker att det är en sån där typisk grej som är mer rolig för den det direkt berör, men det är klart – finns igenkänningsfaktor blir det genast intressant även för andra.
inte som när somliga bloggar jag läst gör tillbakablickar från när de var småbarn och jag inser att oj, det var tiden då jag bodde i de där studentrummen.
då känner jag mig långt ifrån dem, trots att jag i övrigt inte är särskilt brydd om åldern.
susanne,
nämen vad lustigt!
det var få rum som var riktigt lika ombonade.
helakonkarongen,
vad kul att du gör det!
då kanske jag vågar mig på fler, när jag vet att någon dessutom uppskattar dem.
lisa d-h,
ja bill och bolla!
måste nog förse mitt barn med några böcker.
Jag minns att jag var där. Du klippte håret på mig.
Skicka en kommentar