Fina frugan frågade.
Och jag har helt plötsligt väldigt svårt att fantisera.
Föreställa mig själv i en annan tid än denna.
Nog kan det hända att jag ibland drömmer om de vackra aftonklänningarna på 10-talet.
Om herrarna i frack och tjusiga middagar med artigheter och dans.
Eller tebjudningar.
Och besök hos sömmerska med hattaskar under armen och ett inslaget paket av något man handlat, istället för en massa plastpåsar.
Men alla tider har sina brister.
Och levde jag i den tiden men hade mina åsikter jag har nu, hade jag så klart blivit djupt olycklig av den orättvisa kvinnosynen och klasskillnaderna i samhället.
Jag tänker att även våra föräldrar hade ett sämre jämställt samhälle, att de har tagit strider för vår skull så att vi nu kan leva bra.
För det borde ju ha skett ändring sedan våra föräldrar var unga.
Och då slår det en lite extra hårt det där om att vi har ganska långt kvar innan det är ett jämställt samhälle.
Det är konstigt att jag ändå ser det som att den största striden redan är tagen.
Men den kanske är det?
Och det är de här sista "småbitarna" som är de segaste.
Precis som när man packar upp efter en flytt eller en resa.
Det går fort i början, men sen är det lätt hänt att det där sista blir liggande ända fram till nästa flytt eller resa.
Om jag levde på 10-talet.
Är det inte helt omöjligt att jag sällat mig till suffragetterna.
5 kommentarer:
Om jag fick välja en tid som jag skulle leva i så skulle det stå mellan 20-tal och 60-tal. Dels på ett ytligt plan - jag älskar bobbat hår och raka klänningar. Mycket av estetiken från 20-talet går igen i 60-talet.
Men det är först och främst för tidsandan! Tänk att få ha röstat i Sveriges första sant demokratiska val! Även 60-talets politik vurmar jag mycket för.
Du är runt 30, va? Så dina föräldrar är kanske 50-60 år? Då var de unga under 70-talet som ju måste varit den superbästa tiden i Sverige v.d.g. jämställdhet.
Det fanns så klart olika grupperingar i samhället men på det stora hela så var det bra mycket mer jämställt än idag! Inte olika flick/pojkkläder på t.ex. HM, alla fick ligga med alla (tjejer var inte slampor), i proggarhemmen delade man så klart på allt hushållsarbete, kvinnor mekade med bilar bara för att de KUNDE.
Det är antagligen mer synd om de unga nu i detta hänseende. Häromdan var det ju t.ex. nåt program på tv om Mammor och deras små skönhetsdöttrar, grrr och blä! Det hade ingen tv-kanal kommit undan med år 1979! Folk hade blivit som galna och äggbombat dem eller nåt. Vad gör de flesta unga idag! Ställer in kanalen och TITTAR på alla skitprogram.
Jag är grymt besviken på dagens ungdomar. Haha! Fast jo.
Märta
Ett svar till Märta:
Oj, vilken galet romantiserad syn du har på 70-talet.
Jag växte på 70-talet och det var lååångt ifrån så jämställt som det är idag (inte ens i närheten). Min pappa fick t ex inte vara föräldrarledig, för det fick inte män i början på 70-talet. Min mamma jobbade, men hon var speciell, ingen av mina kompisars mammor jobbade, för de var hemmafruar. Alla fick inte ligga med alla och kvinnor ansågs lössläppta och fick skylla sig själva om de blev våldtagna. Det var lagligt att slå sina barn. Knarket florerade. Arbetsmarkanden var sjukt ojämnställd, och de sociala skillnaderna och inkomstklyftorna var större än de är idag. Medellivslängden var lägre och arbetarklassen hade tyngre jobb, med sämre villkor och betydligt lägre löner än idag (med hänsyn till inflation).
Det enda som är sig likt är missuppfattningen att det var bättre förr. Men jag skall berätta en hemlighet, det var inte bättre förr, men däremot är framtiden alltid bättre.
Lev i nuet istället.
/Annika
..men vilken underbart tjusig fotobrosch. Är den din?
anna,
nej men jag önskar!
gammal suffraggettbrosch på emmeline pankhurst.
tänkte göra en print på den faktiskt, tycker den är fin.
Skicka en kommentar