Förra året var mitt julgranspynt försvunnet i förrådet.
I år tar vi revansch!
Till veckan köper vi granen, och jag bryter min regel om att den kläs kvällen innan julafton.
Tror jag.
Vill egentligen att Torsten ska få vakna upp på julaftonsmorgonen och se allt glitter och glim.
Å andra sidan vill jag ju gärna ha det där glittret så snart som möjligt.
Han ska få en egen gran.
En liten en tänkte vi.
Ja visst, för att pojken ska få ha en egen gran (okej, en), klä den precis som han vill, men ärligt?
Ganska mkt för att jag också ska få ha min egen gran, och klä den precis som jag vill.
3 kommentarer:
Exakt så gör jag också. Mina barn får enris i krukor som de får klä som de vill. Julgranen (riktig så klart) klär jag själv kvällen före julafton när de somnat, så de får se den stråla när de vaknar på julafton. Magiskt. Och jag har i stort sett bara 50-60-talspynt i min gran.
Det blev lite överloppsgärning det där med att barnen skulle ha egen gran, upptäckte jag. Granen är ju en samlingspunkt, inget man sitter ensam med på sitt rum. Ett år hade äldsta flickan en egen riktig gran, den blev djupt försummad. Sedan hade de var sin liten plastgran som vi köpte små kulor till. Utan några idéer om att barn vill klä på ett särskilt sätt. VArför skulle de vilja det? Barn föds väl inte med någon egen gransmak?
Granpyntet har vi så att säga byggt upp tillsammans. Barnens pappa och jag hade några få saker var. Sen blev det en särskild grej att skaffa lite mer pynt för varje år. Till slut kom vi upp i två fullhängda fullstora granar! En riktig för det ömtåliga pyntet, en stabil fin plastgran för tyngre och oömmare saker, för katternas skull. Förbud mot dagispynt har det varit från början, punkt slut. Ingen har någonsin opponerat sig. Barn tycker alltid hemmets gran är alltid finast, jag förstår inte er ängslighet över att inte få ha era granar som ni vill! Efter några tinderår tar de över påklädningen själva. Det tar många timmar hemma hos oss. Enda stilbråken som har varit är när Äldsta velat ha bort kitschet ur plastgranen. Men den är faktiskt till just för det.
annaa,
visst ska granen vara en till antalet och samlingspunkten.
men jag vill klä den själv.
när jag bodde hemma turades vi tillslut om att klä granen, eftersom min pappa vill ha röda kulor och vitt glitter och inget annat, och jag vill ha allt och så mkt som möjligt.
istället för kompromisser delade vi helt enkelt upp.
när torsten blir något år äldre får han så klart vara med om den stora, nu får han en egen liten sak på rummet dels för att han tycker att allt utomhus som folk satt ljusslingor i är så himla fint, men även som en del i vårt projekt att peppa honom med hans nya rum.
Skicka en kommentar