När jag växte upp firade vi alltid julafton bara vi i familjen.
Mina syskon och mina föräldrar.
De första åren av mitt liv var mormor och morfar och min yngsta moster (som var tio när jag föddes) med.
Men sen tyckte mina föräldrar att det var trevligast och lugnast att bara vara vi.
Mellandagarna var alltid fyllda av olika fika- och jullunhcbesök, men själva julaftonen var det vi och vi tog det lugn och allt kretsade kring middag och vila, och på dagen innan Kalle Anka gick vi alltid ut i de få timmarna av sol.
Lekte lite i kalla snön och fick rosiga kinder så där så att det är extra härligt att sedan komma in i ett varmt och ombonat hem med tusen juleljus tända.
Sedan jag flyttade hemifrån har jag fortsatt att ha en väldigt avslappnad inställning till julafton.
Ibland ser jag fram emot den något oerhört, och vissa år har jag helt enkelt struntat i den.
Valt att stanna kvar i min lägenhet och bara tagit det lugnt.
Hellre än att stressa hundra mil hem med hemskt nattåg och måsta boka allt redan i oktober på ett skralt studentlån.
På julbordet finns alltid det som vi tycker allra mest om.
Min mamma började tidigt baka saffranssemlor eftersom semlor är bland det bästa jag vet.
(Första gångerna var det vanliga semlor, sen julade hon till dem med safftan, himla smart!)
Och i år åt vi inte ens någon julmiddag på julaftonen eftersom alla var så himla mätta.
Vi tog det dan efter istället, och bjöd över mina svärföräldrar på lite julgröt och allmänt umgänge.
När min jul är över är jag alltid ofantligt utvilad.
Man blir det om man inser att inget är ett måste (och tack och lov har familj som också tycker det).
3 kommentarer:
Ett sätt att komma undan julen är för mig att jobba. Därför gör jag det - jobbar.
Jag önskar att jag hade haft en familj som varit snälla mot varandra och som kunnat anamma dina bardomsjular, vilka kloka föräldrar du har.
I år kom min dotter och sambo helgen innan jul och då firade vi, jag kom på att det är precis så jag vill ha det - lite köpt mat, lite hemmagjort och en lugn och skön stämning.
Alla verklade uppslukade av julen. Jag är inte det.
jag har också jobbat någon julafton, ibland har det varit lika bra det.
folk accepterar mer att man arbetar på julafton än att man sitter hemma och äter palt och spelar dataspel eller ser en film för sig själv.
mina barndomsjular var inte bara rosor, det är det nog inte mångas som är.
men så här i efterhand är jag glad över dessa stilla dagar med bara mamma pappa syster bröder, mat och godis.
Vilken utmärkt inställning! Min älskade mormor lyckades tidigt påverka min inställning till julen- det jag inte hinner eller orkar när det gäller julstök, det släpper jag utan dåligt samvete. Tyvärr så var det inte genom sitt eget goda exempel utan genom att själv stressa sönder sig och toppa det med emotionell utpressning.
Skicka en kommentar