Varför reagerar jag så pubertalt tvärtemot så fort någon ska bejubla mitt tillstånd?
Det ÄR ju fantastiskt att vara gravid, inte för alla det fysiska tillståndet i sig, men händelsen, skapelsen.
Och sen!
Ett barn till att älska, lära känna, omfamna och vårda.
Javisst att det kanske är lite svårt att stämma in i "ooh så underbart" när jag sitter och vilar på en bänk och måste spänna skinkorna för att ischiasnerven inte ska klämmas, och känner en pulserande knivsmärta i fogarna trots att jag sitter blick stilla.
Men hur svårt ska det vara att bara släppa smärtan för en stund?
Och låta folk bejubla utan att jag ska ta ner dem på marken.
Man blir själv lite gladare av att inte alltid måla fan på väggen.
Tror att jag ska försöka vända humöret den här sista tiden.
Ignorera ryggen, fogarna, utslagen, sammandragningarna, hemorojderna, andnöden, kissnödigheten, illamåendet och de värkande lederna.
Tids nog blir det bättre.
(Fast smärtan av sammandragningarna är väldigt välkomnande, då vet man att de börjar närma sig, bara att det kan vara besvärligt när man försöker gå uppför brant backe samtidigt som magen och värken sätter igång.)
Och snart kan jag lämna över bärandet av barnet till min make istället.
"Här nu får du bära en stund", shit vad skönt det ska bli!
9 kommentarer:
Ville bara säga att jag via någon annan blogg hittade din blogg igår och läste låååångt bakåt. Idag tänkte jag att jag måste lägga till den i google reader, men kom inte ihåg adressen. Fick lite panik, men googlade på din sons namn (DET kom jag ihåg!) + blogg + vackra. Då träffade jag rätt! nu ligger du i readern. Jättefin blogg, fantastiska bilder, och du vilken härlig stil du har.
Men åh kära du! Hoppas på att bebis snart vill komma ut!
bondhustrun,
så himla glad jag blir över din kommentar!
att få vara en som någon desperat googlar efter – wow!
vad glad jag är att du hittade tillbaka.
tack!
chula,
ja jösses.
jag har inte ens passerat bäst-före-datum än (eller ja, egentligen passerade jag väl det redan i somras, men du fattar).
Haha, åh vad bra skrivet : ) Ja tänk om man kunde få lämna över bärandet.. vad praktiskt det skulle vara! Inte för att jag varit gravid någongång, så jag vet ju inte hur det känns, men är livrädd för när den dagen väl (om den) kommer... stelopererad i ryggen som jag är! Pust, den är ju jobbig att bära på bara den, ryggen... Jättefin bild förresten!
/ Ida
Alltså, om man kunde lämna över bärandet redan under graviditeten, lixom... menade jag.. : )
Hej, jag kikar in på din tjusiga blogg titt som tätt, och jag vill säga heja dig! Det är klart att det tär på humöret att vara gravid, tycker att det du verkar så befriande öppen med dina känslor!Gött! Det är inspirerande för en fellow preggo.
ida,
att lämna över bärandet redan under graviditeten vore ju en dröm!
jag förstår att du kan känna oro när du har en stelopererad rygg, vet ej alls hur det är att ha det, men tänk om det till och med underlättar graviditeten?
nej, det gör det kanske inte alls, men i allra värsta fall får du vara stilla i nio månader och sen har du bäbisen.
nio månader är skitlång tid när man är mitt uppe i det, men inte sen.
emma,
vad glad jag blir att du läser mig!
och härligt med fellow preggos, jag gillar att man sällar sig till varandra på bloggarna.
så fort man är gravid ökar besöksantalet.
Oj da, det var inte lite krampor du far sta ut med... Snaaaaart ar det slut, hoppas sista tiden gar fort for dig! Men kan tanka mig att det gar langsamt nar du dessutom inte kan gora mycket.... Jag haller tummarna for att babisen har brattom ut.
Läste just om 2åringar och trots (dottern har så charmigt humör nuförtiden). Det kommer tydligen fler sådana perioder i livet och tydligen så kan man ha en sådan period just under graviditeten...
Skicka en kommentar