Om kärlek på posten.
Jag fick kärlek och omtanke på posten dagarna innan jul.
En vän från gymnasieåren som förstår min smärta.
Som nog haft en rejäl dos av livets smärta i sina tre första graviditeter, med kryckor och svår foglossning.
Ändå vågade hon en fjärde – fantastiskt.
Och nu hade hon med sina fyra barn runt benen och ett julstök att ta hand om ändå haft tid att tänka på mig.
Och hitta en vacker brosch och postat den med många väl behövda uppmuntrande och förstående ord.
Broschen hade kunnat se ut hur som helst, jag hade blivit överlycklig i vilket fall som helst.
Men nu!
Helt underbar!
3 kommentarer:
Åh, den var ju helt underbar. Och vilken underbar tanke!
Så tjusig!
favutvivas,
ja visst är det en fin gest!
jag önskar jag gjorde mer såna, tänker ofta göra dem, men att faktiskt gå hela vägen.
emma,
jag längtar efter att bära den (visa upp den).
Skicka en kommentar