2012/01/30

Om namnet.

Jag såg en text om hur vi väljer namn till våra barn.
Tre-generationsregeln har jag hört tidigare, att det är vanligast att vi kan tänka oss namn från våra mor- och farföräldrar, snarare än vår egen eller våra föräldrars generation.

En undersökning som texten talar om listar hela tio olika kriterier.
1. Estetiskt tilltalande.
2. Lagom vanligt.
3. Lätt att stava.
4. Lätt att uttala.
5. Passa med efternamnet.
6. Passa med syskonens namn.
7. Passa barnets personlighet.
8. Internationellt gångbart.
9. Inte betyda något konstigt.
10. Inte gå att komma på öknamn på.

När vi väntade Torsten hade vi en lång lista på tänkbara pojknamn.
Och inte ett enda på flicksidan.
Vi utgick från personer i våra liv som betytt mkt för oss, och vars namn därför värmde lite extra.
(Senare visste vi även att det skulle bli en pojke, men klämde fram en flicklista ifall det nu ändå skulle visa sig vara en flicka.)

Vi rangordnade och tänkte att när han kommer ut, då ser vi om det passar.
Men aldrig att jag tänkte på något av de tio ovanstående punkterna (förutom nr 1 om de med "estetiskt tilltalande" menar att man faktiskt ska tycka om nament, och möjligen att nr 9 hade varit aktuellt att bry sig om, om Torsten betytt något stötande).

9 kommentarer:

fröken lila sa...

jag tror att namnvalet beror väldigt mycket pá ens sociala status, vilka namn som är vanliga i ens omgängeskrets (báde i val av namn för barn och i familjerna). estetiskt tilltalande hänger ju mycket ihop med smak och behag och dá kan ju sandy bli lika snygg ruth, beroende pá vilka associationer man har till respektive namn. punkt nummer 8 är nog inte sá viktigt för de flesta, men för oss kommer det att spela roll - jag vill ju att mina föräldrar som är tyska och inte kan ett ord svenska ska kunna uttala sina barnbarns namn, och dá ska vi väl inte krángla till med med märkliga bokstäver eller bokstavskombinationer.

sedan kommer jag inte att kunna láta bli att nämna (i alla fall i andra förnamn) en eventuell dotter efter min mormor som hette apollonia (kort: loni).

Anonym sa...

hej, undrar något helt annat- semlorna hembakade eller? är i sjätte månaden och börjar få gräddlängtan. Men lyckas hålla det till en gång i veckan. Var till fest i lördags och vi var 3 gravida plus min bror vars sambo inte var där men dom ska ha om en månad! Så nu har bäbisen varit till sitt första disco! Pernilla

britta bloggar sa...

Vi tänkte på att namnet skulle passa med efternamnet. Sen gick ju vår planering sådär, vi hade bestämt oss för Signe eller Linnea. På BB tittade vi på barnet och insåg att det var ju helt fel. Så nu heter hon Stina...

Paula sa...

Vårt första barn föddes -92 och vi hade valt ut ett flicknamn med största omsorg. Vackert, inte så vanligt, finns i almanackan osv. Hennes farmor tyckte att det var ett konstigt namn (så tycker hon såklart inte nu) men vi var nöjda. Dessutom var det tur att det var en flicka eftersom vi inte hade några pojknamn på lager.
Hon heter Julia.

Anonym sa...

Det är så himla intressant med namn. Jag hade bara flicknamn, som tur va blev det en tjej. Jag hade bestämt att det skulle bli en Anna för det är ett vackert namn och min mormor hette också Anna. Själv heter jag Johanna så många tycker att det är konstigt att hon har ett namn som är så likt mitt.
Min dotters pappa är Österrikare och jag har bott många år där, men även i andra länder. Med den erfarenheten i bagaget, och ett ganska krångligt efternamn på andra språk (Järpegård) så var det väldigt viktigt för mig att hennes namn gick lätt att säga på tyska och engelska utan att det lät som något helt annat.
Ja, så tänkte jag :)

AnnaA sa...

Torsten är ett fantastiskt fint namn. Vet ni vad det är för krumelur ni väntar den här gången?

Joanna sa...

fröken lila,
så är det säkert, som med så mkt annat av de val vi gör i livet.
vi påverkas av omgivningen, av vad som är accepterat och inte.

punkt nummer åtta uppfattade jag däremot som viktigt för väldigt många.
vet ej varför, men tror det var att många tänkte på globaliseringen och hur vi mer och mer arbetar med andra länder och därför alltså med fördel skulle ha namn som funkar, och inte är stötande på annat språk.

men är det inte så att tyskan och svenskan är relativt lika, så att många namn ändå funkar även på tyska?
jag kanske har fel, jag kan ju inte tyska.

loni låter iaf mkt trevligt.


pernilla,
de var köpes!
och apropå din längtan, jag har alltid tänkt att de flesta sugen är för att kroppen har behov av det, jag hade ett enormt sug efter mjölk under den tiden barnet byggde mkt på skelettet.
kanske ska du bara ge dig hän? eller åtminstone tillåta dig själv det två gånger i veckan.


britta,
det är ju så himla häftigt ändå, att man först när man träffar barnet vet vilket namn som känns rätt.
även om man kan ha sina urval sedan tidigare.

paula,
julia är vackert.
det låter rofyllt.

anonym,
jag tycker inte att det är konstigt alls, johanna och anna.
man måste ju ta det som känns rätt, namnen vi har på torsten tycker jag tillsammans är hemskt krångliga, men hur ofta säger man precis hela hans namn?
så vi lät det vara så, det var namn med betydelse för oss.

jag vet vad du menar med efternamn, jag brukar inte ens bemöda mig med att säga mitt när jag talar med någon på engelska.
de bara "öh?"

och tack för att du, och ni andra! delar med er, det är himla kul att få läsa.

anna,
tack!
det är efter min morfar.
vi har våra aningar, och namnförslag, men precis som med torsten så tänker vi att vi får se hur det känns när vi träffar bäbisen.

Karin sa...

Vår äldsta son heter Frans. Det hette också min farfars storebror. Min farfar hette Bror. Det heter också vår andra son. Frans och Bror hade, då för tre generationer sedan en lillebror som hette Karl. Om vi får en tredje son någongång ska han heta det.

Det har mera råkat slumpa sig så att vi, och dedär släktingarna för 100 år sedan, råkar ha samma namnsmak. De hade sju barn, så vi har lite att välja mellan. Jag tycker nu att namnen ger mervärde (och något lustigt att tänka på för framtida släktforskare) då de är länkade bakåt.

Vi har dessutom den lite lustiga regeln att ge alla våra barn namn efter ett substantiv. En frans, en bror, en karl....

Angeliqa sa...

Vi har nog inte följt en enda punkt på listan när vi har valt namn åt bebisen. Möjligtvis skulle det kunna vara nr 1, att det är estetiskt tilltalande, åtminstone för oss.