2012/01/17

Om vändningar som sitter långt inne.

Okej nu erkänner jag det helt öppet.
Jag gillar verkligen inte Sex and the city längre.

Det är lite som med Gilmore girls, de bara pratar och pratar och praaatar.

Båda dessa serier var en gång i tiden veckans höjdpunkt för mig.
Inser nu att den förstnämnda var ca tio år sedan, den senare inte långt därefter.
Så okej då.
Smaken ändras, det är givet, men det känns konstigt eftersom min första reaktion fortfarande är "OH! Sex and the city!".

4 kommentarer:

fmi sa...

hehe. jeg liker fortsatt gilmore girls. (av og til iaf.)

hvilkien serier liker du nå da?

Joanna sa...

tro inte att jag byter kanal när det går på teve.
nejnej, jag fortsätter titta, kan bara ibland känna (med gilmore girls) att det är VÄLDIGT mkt snack.

just nu har jag varit inne i downton abbey, och före det lark rise to candleford.

men om man ska tänka såna här långkörare till serier så säger jag:
seinfeld
how i met your mother
…kommer inte på fler nu. problemet är att man kan gilla många till en början, men sen när teve visar dem tionde varvet, då börjar man bli less och så avskrivs de från favoritlista även om de tidigare var något jag kunde räkna ner till.

Amandak sa...

På tal om långkörar-serier! Six feet under säger jag bara! SÅ bra!

Joanna sa...

jamen den serien tycker jag har så himla härligt intro, men jag har aldrig fastnat för den.
vet inte varför?

precis som med mad men, en sån där serie som folk verkligen antar att jag ser.
jag har slösett några bitar ur ett avsnitt men aldrig fastnat.