Om dagen och magen.

I dag jobbar jag på en hemsida.
Som ska vara klar till på måndag.
Jag började i går kväll.

Min mamma skrockade lite lätt åt min oförbätterliga sista-minuten-strategi.

Jag har fått en smula magsjuka det är jobbigt magen är i uppror men jag borde äta något.
De senaste dagarna har jag föredragit nudlar.
Nudlar kan vara så gott.
Jag tror jag tar ett wienerbröd till efterrätt, det måste ju upprörda magen älska.

Om strumpbyxor - den stora utmaningen.

Snälla någon säg var jag kan köpa strumpbyxor till gravidmagen.

Hela marknaden tycks tro att de enda gravida som kan tänka sig använda strumpbyxor är de.
Som genom jobbet måste gå i strikta dräkter med korta kontorskjolar.
Och inte får använda andra färger än svart och hudfärgat.

Leggings går också bra.
Hela min garderob består av kjolar och klänningar.
Jag byter strumpbyxor lika ofta som jag byter trosor.
Fatta att jag är i stort behov nu.

Dessutom klarar jag inte av att ha dem under magen.
Inte före graviditeten inte under den heller.
Allt ska gå att dras upp så högt som möjligt, gärna till strax under öronen.

Jag fick fina tips på ett tidigare desperat strumpbyxeutrop.
Hittar dock inga leggings för gravida på H&M i Gävle kanske är jag bara dålig på att söka.
Vända strumpbyxorna funkade inte heller så bra, även om jag ska ge det en till chans.

Ge mig en hemsida med strumpbyxor i alla möjliga färger och mönster och jag ska sluta tjata om strumpbyxor.

Om kläder för gravida.

Jag köpte en gravidklänning i går.
Jag fick ta storlek XL.
Den sitter ändå som en fodral en annan klänning jag hellre ville ha satt som ett skinn.
XL till trots.

Jag undrar.
Borde inte kläder för gravida göras i större storlekar?
XL borde väl rimligtvis motsvara det största du kan bli som gravid.
Och inte det vanliga XL med lite extra rum för magen.
Det är ju inte bara magen som växer.

För om gravidkläderna görs större.
Och XS blir för stort för somliga.
Då kanske just de personerna ändå inte är i behov av att köpa gravidkläder.
Det kanske fungerar bra för dem att köpa något på vanliga avdelningarna.

Om de sitter som korvskinn på mig nu.
Hur ska det då se ut till sommaren?

Klänning från H&M, blus från Noa Noa.

Om diskussioner.

Jag läste på Ebba von Sydows blogg.
Om Linda Skugges blogg.
Och var tvungen att läsa mer på Linda Skugges blogg.
Ett "bloggbråk" jag helt missat, tack för det.
Det hela är sp väldigt tröttsamt jag försöker dra mig till minnes något liknande.
Som innefattar män.
Kan inte komma på något.
Och jag tror inte att det beror på att män aldrig skriver hetsiga saker.

En sak måste jag dock påpeka.
Linda ger Ebba tipset till hur hon ska sluta gråta efter möten för att hon känner sig så usel.
Knepet är att skaffa barn.
För då blir barnen det viktigaste och man hinner inte tänka på sig själv.

Barnen blir viktigast, det är fint.
Men inte hinna tänka på sig själv?
Är knepet till lycka att sysselsätta sig så till den grad.
Att man inte hinner tänka efter?
Det låter som en hemsk anledning till att skaffa barn jag hoppas att jag aldrig kommer att säga så till någon jag hoppas att Linda Skugge mest bara överdrev när hon skrev så.
Nu ska jag till mödravårdscentralen.

Om ett modereportage.

Vårens hetaste skor

Foto: David Holmqvist, Arbetarbladet.

Man kan se fler av Davids fina bilder här eller i tidningen.
Och några av mina lite enklare bilder i inlägget nedan.

Om ett modereportage; skor.

Skorna på näst nedersta bilden.
Är mina favoriter.
Fast jag gillar alla, jag är sugen på nya vårskor.
På vår.
På skor.
Vårskor vore alltså det ultimata.

Om fotograferingen.

David tog fina bilder till mig.
Till mitt reportage.



Tidningen har väldigt många duktiga fotografer.
David Holmqvist är en av dem.

Om sorgen.

Lotta skriver om döden.
Jag gör inte det jag ska och går istället igenom gamla bilder.

De här två.
Från i somras från en fin väns underbara bröllop vi var i Landskrona.
Och min mormor skulle bara leva i några timmar till.
På morgonen ringde min pappa och berättade och jag frågade va för jag förstod inte.
Att den stund som jag så ofta tänkt på.
Som jag så ofta gruvat mig för.
Nu var här.
Att mormor nu var död.

Och ända uppe i Arvidsjaur var hon Landskrona kunde inte ha varit längre bort.
Jag tog på mig svarta solglasögon fast det var en regnig dag och min käraste.
Ledde mig till tåget via näsdukarna i kiosken.

Tårarna sprutar, det är inte hormonerna.

Om min moral.

Min arbetsmoral är låg i dag.
Jag vill inte jobba jag vill shoppa.
Hitta nya fina skor faktiskt hitta en helt ny stil med kort hår och svarta moderna urbanchica kläder.
Och så vill jag att det ska vara vår alternativt påsk.

Men jag har i alla fall öppnat Dreamweaver nu.
Det är ett steg i rätt riktning.

Om att återvända.

Vi är hemma nu, mister Jay och jag.

04:51 kom vi hem.
SJ valde att överraska mig och var i tid både vid avgång och ankomst.

Det har hänt allt för många gånger att jag väntar i Jörn.
Bussen från Arvidsjaur kommer fram 50 minuter innan tåget går.
Så man inleder med att vänta.
Och när de femtio minuterna nästan är över när man börjar tänka om en kvart sitter jag på tåget åh så skönt.
Då kommer ett meddelande.
Gärna bara fem minuter innan tåget ska komma in.
Att det helt plötsligt är en och en halv timme försenat.

Jag har en massa arbete att hinna ikapp.
Det finns ingen mat i kylen.
Jag är sugen på yoghurt.

Klänning, mister Jay från Beyond retro.
Kofta, mammas gamla Gudrun Sjödén jag tog över den någon gång på gymnasiet.
Basker, vit, broscher, Noa Noa.
Strumpbyxor och skor Noa Noa.

Om att förklä sig till inredningsblogg.

Jag leker inredningsblogg nu.
Tydligen.

Det är för att jag har samma lila mjukisklänning på mig.
Varje dag.
Ibland täckisar och skidstavar.
Alltid tjocksockar, min mormor har stickat dem.

Hos mamma och pappa dricker man sitt morgonte i stora fina muggar.
Jag och mamma vaknar alltid först.
Vi fikar tillsammans och tittar på småfåglarna utanför fönstret.
Och den i trä innanför fönstret.

Om en favoritkategori.

Snart blir det riktigt roligt.

Alla längtar ihjäl sig och ingen har egentligen tålamod till att det bara är tisdag.

Nej jag skojar men det kommer i alla fall ett nytt modereportage.

Med en av mina favoritkategorier.

Ovan två detaljbilder från min favorit bland dessa favoriter.

Som kommer på fredag.

Om småfåglarna.

Jag kan inte titta mig mätt på dem.
Domherrarna är så gudens röda och både jag och mamma tycker.
Att honorna det vill säga domdamerna är ännu vackrare.
I sin lena rosalila gråbruna dräkt.

Om middagen efter allt det jobbiga.

Vi åkte hem till Kläppen.
Min storebror följde med han lagade go'middag.
Jag var hans assistent.

Han lärde mig hur man gör egen och godast bearnaisesås.
Hur man får köttet så gott och mört.
Har jag dock ingen aning om.

Om innan allt det jobbiga.

Vi kom fram till Älvsbyn 07:00.
Då var tåget en och en halv timme försenat.
Mamma och pappa hade väntat i en timme för på trafikinformationen sa de fortfarande.
Att tåget skulle komma in bara en halvtimme förstenat, 06:00.

Vi åkte in till Piteå, vi åkte lite guidad tur för att fördriva tiden.
Sen fikade vi frukost på ett gammalt fik.
Som min mamma alltid hängde på när hon gick gymnasiet.
Vi väntade på att blomsterbutiken skulle öppna sen träffade vi släkten.
Och sa adjö till min faster.

Om nu.

Naturligtvis längtar alla efter att.
Få se en bild på mig.
Så här ser jag ut, jag heter Joanna, jag sitter på biblioteket i Arvidsjaur.
Utanför bild finns en evigt växande mage den ryms snart inte i någon av mina vinterkappor.

Min kofta matchar vasen i bakgrunden och snart ska jag och min kära.
Åka hem med mamma och pappa.

Om att åka skidor.

Jag och mamma åkte skidor.
Det är härligt att glida fram i den tysta skogen.
Om man står stilla och lyssnar gör det nästan ont i öronen.
Kanske för att de anstränger sig så mkt att höra nåt.

En gång när jag åkte skidor med vår hund.
Tog jag fel spår.
Tillslut insåg jag mitt misstag och kortaste vägen tillbaka.
Var att åka rakt över en myr.
Då hade vi dessutom lyckats åka rakt in i en stor renhjord och vår fina fågelhund.
Var lite väl förtjust i renar så jag ville fort därifrån.

Men efter ett tag insåg jag att snön inte alls bar för skidorna.
Och Quilja, hunden, sjönk igenom alldeles för mkt hon fick skutta sig fram.
Och blev för trött för att egentligen orka hon försökte balansera på mina smala skidor men det var ju inte hållbart för någon av oss.
Så jag tog av mig skidorna, höll dem och stavarna i vänster arm och la mig på rygg.
Tog Quilja i höger arm och la upp henne mot min bröstkorg.
Sen sparkade jag ifrån med benen och hasade mig på så sätt på rygg.
Över hela myren.
Genom den lilla skogsremsan.

Och tillslut jag vet inte efter hur länge men kanske fem år?
Fram till plogkanten och vägen.
Där vi båda satte oss ner och var helt utpumpade.
Jag åt snö för att få vätska Quilja satt bredvid mig och lutade sin fina vorstehkropp mot min.
Sen samlade jag ihop mina sista krafter och spännde på mig skidorna igen.
Och Quilja drog mig nästan hela vägen hem.

I vanliga fall.
I alla andra tidigare och senare fall.
Ville hon aldrig åka hem och så fort man vände hemåt så fort hon anade.
Att man inte skulle vara ute längre.
Slutade hon dra.
Men inte den här gången, den här gången ville även hon hem så fort som möjligt.

Om Vittjåkk.

Några kilometer utanför Arvidsjaur.
Finns ett fjäll där kan man åka skidor.
Jag har inte varit där sedan jag gick högstadiet.

Vi körde upp dit i lördags.
Jag min mamma och min käraste.
Men vi åkte inte skidor vi gjorde något ännu bättre.
Vi fikade.
Och kikade ut genom fönstret på folk som stod stilla i liften och folk som ramlade och folk som frös för det blåste nåså gudens mkt.

Mamma har en fin färg på sin tröja.
Den passar hennes röda hår och det gör hennes ögon nästan samma grönblå turkosa färg.

Om en favorit.

Min favorit vår- och höstjacka.
Går inte att ha längre.
Inte om man gillar att knäppa knapparna över både midja och bröst.

Jag hoppas.
Hoppas hoppas hoppas.
Att vissa redan nämnda omfång ger sig sen.

Med sitt fina foder och sina fina tennbroderier.
Den här vill jag ju också fortsätta kunna ha.

Från Noa Noa.

Om hemma, min brors målningar.

Min bror.
Min storebror.
Han är kock men även konstnär.

Hemma hänger många fina målningar han gjort.
Bland annat porträtt på familjen.
Ovan mamma och pappa, jag som envis men ofta väldigt glad unge, min äldsta systerdotter när hon var liten och åt hallon i mormors trädgård.

Om hemma.

Om hemma.
Hos mina föräldrar där är det mysigt och riktigt kallt.
Jag försöker stiga upp tidigt och arbeta med en hemsida.
Och en annan skoluppgift helst vill jag bara dricka varmchoklad och läsa en bok.

Bilderna är från en jul för ett år sedan det var lika kallt då.
Kameran frös nästan ihop.

Om gnistrande vintersmycken.

Smycken som passar bra.
När man vill matcha den gnistrande kalla vintern.
I Arvidsjaur.

Båda från H&M för länge sedan, vid olika tillfällen.

Om en begravning.

I dag är jag i Norrbotten.
På begravning.
6 månader sedan min mormor dog, sedan jag var på begravning.
Den här gången är det en faster.
Jag tycker att begravningar kunde få vara lite längre ifrån varandra.
För allas skull.

Och ändå.
Ändå ändå hur jobbigt det än är med döden och begravningar och otröstligheten.
Känns det fint att få träffa släkten.
Den andra halvan den som inte hörde till mormors sida.

På bilderna är jag inte i Norrbotten jag är i Paris.
I Montmartre vid La Place des Abbessesi kyrkan Saint-Jean-l'Evangéliste.
Det är en väldigt betydelsefull kyrka om man som jag.
Är svag för art nouveau.