Kvinnor som är gravida får ofta.
Jämt?
En pigmentförändring i ansiktet.
I pannan och på kinderna detta kallas för graviditetsmask.
Nästan lite fint tycker jag.
Att vi har en gemensam mask alltså.
När det kommer till min graviditet så förundras jag väldigt ofta.
Över hur otroligt lugn jag varit.
Javisst det har varit riktigt jobbigt att först må illa dygnet runt i 15 veckor.
Och i slutet på illamåendet börja få foglossning som bara efter några veckor.
Är så jobbigt att det är svårt att gå.
Att ischiasnerven varit i kläm sedan halva graviditeten har inte heller underlättat.
Ofta ilningar och värk i benet, och sådana låsningar i ryggen när jag ska ligga ner i sängen.
Att jag många gånger ropat aj rakt ut för det gjort så ont.
Svullnaden som ungefär i mitten av graviditeten började märkas på lederna.
Jag fick mer värk än vanligt i fingrarna och sedan två månader tillbaka kan jag inte riktigt böja dem ordentligt.
Det är mkt som blir svårt när man inte kan böja fingrarna, knipa med dem använda musklerna i dem.
Och att nu i slutet av graviditeten börja må illa igen.
Och de där hemska utslagen som kliade över hela kroppen och dygnet runt.
Så jag fick stå i duschen och gråta av uppgivenhet klockan tre på natten.
För jag var så trött för det kliade så hemskt.
Och för att jag skulle stiga upp och gå till skolan klockan sex på morgonen.
Det var det absolut vidrigaste jag upplevt.
Men annars.
Min oro.
Som är ett ganska väl utvecklat beteende.
Den tycks ha tagit ledigt jag har varit lugnare än min käraste.
Och det.
Ska ni veta.
Är det inte lätt att vara.
Ibland har jag till och med försökt föreställa mig så hemska scenarion som möjligt.
För att liksom testa oroskänslorna och träna på att lugna dem.
Men inget.
Jag bara håhå jamen det blir som det blir jag kan inget göra.
Eller så är det just för att jag mått så dåligt fysiskt.
Så att resten av mig bara nej lägg av vi orkar inte fokusera på nåt mer låt oss bara ligga här.
4 kommentarer:
jag vill hurra för dig som stått ut och varit så charmerande trevlig och glad trots alla krämpor. jag har haft en dans på rosor jämfört mig dig och jag önskar att du belönas med en fatastisk förlossing och depretionsfri tid efteråt!!!!!!! detta är skrivet med en hand med elsie sugandes på mitt vänstra bröst. rätt duktigt tycker jag själv :)
åh tack sophie,
hurra-rop även över internet kan kännas oväntat stärkande och peppande.
jag kanske varit glad också, men jag är väldigt bra på att berätta för folk som frågar precis hur jobbigt det är.
så då kanske jag fått ventilera så pass att jag också kan vara glad.
jag hoppas också jag får det bra sen,
men erfarenheten av detta tillstånd än så länge säger mig ju att det inte kommer att bli lätt.
så om man utgår från det kanske minsta lilla medvind känns som fullkomlig lycka.
jag tycker du är mkt duktig som skriver med en hand.
SAMTIDIGT som du ammar, hurra även för dig.
Jag var också lugn som en filbunke under mina graviditeter vilket förvånade även mig då jag är ett vandrande nervknippe i vanliga fall, deluxe. Inbillar mig att det har att göra med hur stresshormoner påverkar fostret, lugn morsa = frisk bebis.
Lycka till när barnet kommer, jag är mycket avundsjuk, spädisar är magiska (sa hon med nostalgiglasögonen på sig, mina barn är ganska stora nu)
lisa,
tack tack.
bäbisar är urgulliga och det alldeles mest magiska ska bli att få uppleva min alldeles egna.
om man är stressad själv blir så klart bäbisen också stressad, men inte hade jag kunnat kontrollera min oro bara för att se till det bästa för barnet.
hade jag varit orolig hade jag varit det, det är ju himla märkligt dock att vi båda nervknippen varit så lugna under våra graviditeter.
Skicka en kommentar