2009/07/29

Om min cykel och jag.

I dag var jag utanför lägenheten.



Det tog på krafterna.

Det finns en del av mig.
Kanske en osunt stor del?
Som njuter av att cykla fort på min cykel.
Förbi mountainbikekillar med vindjackor och sportiga solglasögon.

Rivstarta och hamna först av alla när vi står och väntar på grönt ljus.
Även om väldigt många cyklister i Gävle verkar tro.
Att rött ljus mest är en rekommendation och inte alls en regel och jag väldigt ofta står helt själv och väntar.
Medan alla andra helt livsfarligt susar förbi rakt ut i vägbanan (obs: ofta utan att ens se om det kommer en bil, obs obs: galningar).

Jag cyklar jämt.
Hellre än att ta bussen det är en av fördelarna med att bo i en lagom stor stad.
Cyklandet blir nästan smidigare än bussåkandet.

Även om det just nu är väldigt tungt för cykeln.
Med hela jag och magen på.


Blus, Kupan
klänning, H&M
Brosch...nån loppis möjligtvis Ria.

6 kommentarer:

Miss Cherry sa...

Det är mysigt att cykla!
Nästa år får du montera en barnstol på pakethållaren ;) Det är jättemysigt!

lisa sa...

Vilken fin brosch och cykla är så himla trevligt! Jag älskar att cykla snabbt!

Joanna sa...

nadja,
jag vet inte om jag vågar ha barnet på barnstol.
jag tänker bara på hur utsatt det blir ifall vi skulle bli påkörda av en bil.
jag har blivit påkörd tidigare, det var inte så kul det gjorde jätteont.

men jag håller med, det är mysigt att cykla med ett barn där bak.
när jag cyklat med mina syskonbarn var det jämt så mysigt att kunna prata med varandra och känna att vi var ute på äventyr tillsammans, och varje viadukt vi cyklade genom försökte den ena av dem alltid hinna sjunga en hel låt så högt och snabbt som möjligt innan vi var igenom viadukten.

lisa,
den har varit trasig i evigheter men så i förrgår gjorde jag slag i saken.
tog fram limtuben, duttade dit en liten limklick och fäste fast mittenpärlan igen.
det tog cirka två minuter och ändå har det tagit mig cirka åtta månader att göra.

Miss Cherry sa...

OJ! Aj aj aj att bli påkörd!
VI bort väl lite lantligare men det är ändå en risk... Men vad är inte en risk? Jag höll på att bli påbackad utanför våran port för något år sedan... Man kan aldrig skydds sig!

Men jag vet hur beskyddande man blir när man blir mamma!!!

Kristina sa...

Och huvudet visas inte eftersom det är en cykelhjälm på, ful men skyddar mot ev hjärnskador!! Du vet vad jag sagt, barnet gör inget med hjärnskadade föräldrar!!!!! Annars är du fin som vanligt.

Joanna sa...

nadja,
det var en märklig upplevelse i slow motion och allt jag sedan tänkte var "måste skynda, sen till skolan" men kroppen gjorde ingenting hur många signaler jag än skickade ut åt den att röra på fläsket.
sen såg jag en blodpöl bildas där jag låg med ansiktet ner mot marken och då tänkte jag "åh vad skönt, bara ligga här jag tror jag ska sova en stund".

allt är en risk, absolut.
men jag tänker att så länge jag inte kan cykla enbart på cykelvägar (och det kan man ju inte för så ser inte infrastrukturen ut i någon svensk ort) så känns det lite mer farligt när jag måste vara bland bilarna med mitt barn.

mamma,
självklart... ..
men jag vet att du har rätt.