2011/06/14

Om bollsparkandet.

Mitt barn älskar att sparka boll.
Och han är riktigt bra på det.



I parken sparkar han den hårt så den kan rulla i väg tio meter allra minst.
Och han springer och driver bollen framför sig, det mest häpnadsväckande var nog när han svängde mitt i springadet.
Och hela tiden höll bollen framför sig med fötterna.
Vi vet inte om just det bara var en slump, eller faktiskt en avsikt fantastisk är han iaf.

2 kommentarer:

Magpie sa...

han är så fin! fotboll kan ju vara en riktigt skön sport, om man har bra tränare och om man slipper hemska föräldrar som står på sidan av planen och hånar sina barns motståndare. Eller sina egna ungar om de har riktig otur. Har man tur blir man del i en god gemenskap (oh så klyschig jag låter)och rusa av sig allt spring i bena på nyklippt gräs. Jag ska precis börja spela igen efter ca 10 års uppehåll. Tantfotboll! Hurra!

Joanna sa...

magpies,
du låter sannerligen frälst.

jag hoppas också han slipper idioter, vad han än väljer att göra på sin fritid.
blir det sport lovar jag dock att inte vara en av de rabiata som står vid sidan av planen.

blir det musik kan jag inte lova någonting, kanske blir jag den som står framme vid scenen och skriker mest?
"kämpa på gubbar, mosa skiter ur dem!" mitt i en cantata?