Vi skriker och kastar saker och hackar i borden och kastar maten.
Samt har sparkat mamman i huvudet, och letar nu allt som går att tippa/slänga på golvet (som straff för att jag tagit av honom ett hackverktyg (såpbubbelflaskan)).
Gud så lugnt och skönt det kan vara ibland.
5 kommentarer:
visst är det? *moffar Ipren* denna underbara onsdagseftermiddag ;)
jag är sá glad över att du är sá ärlig i din blogg. och beskriver alla sidor av att ha ett barn. jag har ju inga barn ännu, men om ett par ár och kanske snabbare än jag tror sá blir det ett. sá det känns bra att vara förberedd lite grann. pá det fina, och det jobbiga. det sköna, och det ansträngande. det känns uppfriskande att läsa hos dig. du skriver sá rakt. det är sá lite pluttilutt. (och jag känner mig inte mindre sugen att fá barn, faktiskt). tack!
Å gud så skönt att höra att fler har det så ibland. "Ibland" räcker i och för sig inte för oss, det känns som ett konstant varande - i alla fall när man är mitt i det.
Kram till dig/er!
Precis så lugnt och skönt brukar vi också ha det. Och jag stänger ibland in mig på toa och gråter. Och ibland skriker jag på mina barn. MEN. Nu har de blivit lite större. 5 och 2. Det har faktiskt börjat vända och lugna sig på riktigt. Så det finns hopp, för mig och för dig. Och jag är säker på att du är en strålande mamma. För strålande mammor sätter gränser för sina barn.
All styrka!
/Sarah
ojet,
stillheten själv, hehe.
fröken lila,
vad glad jag blir över att höra dig säga det.
det är alltid svårast att se själv hur man vinklar saker, och jag är helt emot den sockersötade versionen, för verkligheten är så mkt bättre med sina berg och dalar.
jag tycker det är hemskt vilseledande att säga till folk att ALLT blir ljuvligt när man får barn, för allt blir ju inte ljuvligt.
men allt det jobbiga hamnar ändå i skymundan av allt det underbara i att ha barn, så totala summan blir ändå (för mig iaf) lycklig till tusan, även om man gnisslar tänder rätt ofta.
lilla grå,
nej.
"ibland" är naturligtvis "allt som oftast" men man kanske försöker glömma mellan gångerna?
för att orka lite till.
kram till dig!
sarah,
det riktigt frustrerande med ett litet barn är ju att det inte alls går att diskutera.
det är bara att visa och göra och hur sträng man än låter kan man ändå få ett skratt tillbaka.
vi är nog rätt strålande båda två!
Skicka en kommentar