Emma frågade.
Alldeles mörkt och alldeles tyst.
Att ligga i snön och bara titta upp på norrskenet.
Det var varmt med overallen och inbäddat med snömassorna runt om oss.
Kanske började vi prata om livsfrågorna man har som barn.
Eller fantiserade ihop något som skulle skrämma oss lite.
Såna kvällar var vardag när jag var liten.
Nu kan jag inte komma ihåg sist jag såg ett norrsken.
Eller hade tid att ligga tyst och stilla med mina syskon.
Det blir mer norrsken när solaktiviteten är hög.
Det är den ungefär vart elfte år och nästa år ska vara ett sånt år.
Norrsken låter inte, och det är inte vanligare bara för att vädret är extra kallt.
Däremot ser man det bättre när det är mörkt och klart, och där jag växte upp var det inte särskilt mörkt under sommaren.
Därför såg vi det mest under hösten och vintern.
När vi var små gick vi ut efter middagen, på med overall och vantar och allt varmt, ibland var det lite blött från att vi hade lekt före middagen men det spelade ingen roll.
Vi gick ut och lekte, grävde stora grottor i snödrivorna, åkte iväg med våra sparkar så fort vi kunde längs kolsvarta skogsvägar.
Ibland lyste månen så starkt att tydliga skuggor kastades.
Men när det var norrsken stannade vi upp.
Det var så magiskt.
Ibland var det norrsken flera kvällar i veckan, och ändå alltid lika magiskt.
Grönt turkost och vitt, och ibland nästan lila, en smal strimma och ibland hela himlavalvet.
4 kommentarer:
Det låter fantastiskt, fantastiskt fint. Mina föräldrar bor i Burträsk och jag har alltid en förhoppning när jag hälsar på dem att det ska synas norrsken dit med.
Du beskriver det helt perfekt. Om jag någonsin tänker att något fattas här i norr följs alltid den tanken av, men vi har norrsken! Så nära magi det går att komma.
angeliqa,
norrskenet kan synas även i södra sverige, men det är ju så klart vanligare längre norrut.
det har med närheten till polarskensovalerna att göra.
men kolla den här bilden
http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/c/cf/Northern_Lights_02.jpg
från moskosel, utanför arvidsjaur, där mina morföräldrar bodde när jag var liten.
emma,
vad glad jag blir att du tycker att jag fångat lite av det magiska.
norrsken är svårt att beskriva, hur det är att se det.
men mäktigt är det sannerligen.
Jag vet precis vad du menar. När man ser norrsken så stannar allt upp. I höstas när jag cyklade hem från jobbet sent så var det norrsken nästan varje kväll. Jag stannade alltid med cykeln och stod bara och glodde upp i himlen. Man blir fångad. Och det spelar ingen roll att man sett det triljoner gånger förut.
Skicka en kommentar